fredag 3 december 2010

Hålla med

“The only courage you ever need is to live your heart's desire.”

— Oprah

Så sant, men också, så svårt.

tisdag 30 november 2010

Hålla mitt första Ayurveda-föredrag

Igår hade jag mitt första föredrag. Det gick bra, riktigt bra faktiskt. Trots att jag mestadels sköt från höften. Känner mig nöjd.

lördag 27 november 2010

Nå känslomässiga genombrott

Hallelulja!

Längta efter att få göra en resa

Yngste sonen och jag har pratat om att göra en resa tillsammans. Jag ska verkligen jobba för att den blir av. Det största hindret/utmaningen är naturligtvis pengar, men jag ska verkligen se till att resan blir av.

Till och med Tarot-läggningen pratade om en resa, och på den beskrivning hon gav och det hon "såg" så tror jag att det handlade om den resa som W och jag pratat om.

Rome, here we come!

Märka att kroppsminne fungerar även när det gäller sex

Efter ett och ett halvt år med mycket kärlek och sex märker jag att min kropp har börjat lära sig känna igen och också snabbare reagera på beröring. Även om jag i huvudet kan vara långt borta från tankar på sex är det som att kroppen hjälper mig att skifta fokus när beröringen kommer, om jag låter den göra det - och det är lättare att låta den göra det när man vet att belöningen är stor.

Bara hålla med

Blu rekommenderade en kvinna till mig som jag köpte en Tarot-läggning av. Mycket intressant att läsa!

Hon avslutar den flera sidor långa läggningen med följande ord: "Mina kommentarer om hela läggningen är att du är inne i en stor förändringsperiod i ditt liv. Det kommer bli berg- och dalbana i inre och yttre upplevelser."

Det stämmer verkligen. Verkligen! Jag har aldrig varit med om dess like. Från att ha levt och haft ett liv utan större svängningar har mitt liv helt plötsligt fått väldigt höga toppar och väldigt djupa dalar. Jag försöker att lära mig leva med det. Att tillåta mig att känna glädje när jag är på toppen (svårt!)och att också tillåta mig att må dåligt när jag är på botten (jag vet ju att det vänder). Jag har mycket kvar att lära, men jag märker att det går framåt.

torsdag 25 november 2010

Vara rädd för att drabbas av något ont

Jag har fått chansen till ett välbetalt jobb med utvecklingsmöjligheter. När jag hör folk säga att det kan hända att mitt vikariat blir något mer permanent så blir jag rädd. Jag vill ju inte göra det här! Jag tycker inte om det. I alla fall inte den del som är min egentliga tjänst. Den delen tycker jag inte alls om! Den är tråkigt helt enkelt, jag brinner inte för den, den ger mig ingen tillfredsställelse, ingen energi. Den bara tar energi. Tråkig. Blä.

Jag inser det nu, egentligen har jag väl insett det rätt länge, men det har blivit än mer tydligt nu: det är inte det här jag vill hålla på med. Men samtidigt som jag tänker tanken, säger det högt, eller som nu, skriver ner det: Jag vill inte göra det här! så blir jag rädd. Tänk om någon straffar mig för det här. Tänk om någon tycker att jag är för stolt, högmodig och bortskämd som inte fattar att jag har fått en jättefint chans och därför vill ge mig en "läxa" när jag säger att jag inte vill det här.

Samtidigt som jag blir rädd för att dra på mig någon slags "förbannelse" försöker jag tänka: Min uppgift här i livet är inte det här, det finns en annan plan för mig.

Nu gäller det bara att försöka hitta den.

Innan jag hinner drabbas av någon förbannelse.

Konstatera att jag MÅSTE hitta något annat att göra

Sitter på kurs och konstaterar: Jag tycker inte om det här. Jag vill göra något annat!!

onsdag 24 november 2010

Känna delar av förlamningen släppa

Pratade i telefon med min "Ayurveda-ledare" L igår. Hon behövde inte säga så mycket, det räckte med att hon fanns där i andra änden, medan jag pratade. Ju mer jag pratade desto mer gick det upp för mig: det har knappt gått fyra månader sedan jag lämnade mitt gamla jobb och började på mitt nya. Fyra månader. Inte mer! Ändå ställer jag krav på mig själv som att jag redan skulle ha landat efter nio år av stress, redan vara expert på allt som är nytt för mig på mitt nya jobb (för att inte tala om alla andra krav jag har på mig själv). Inte undra på att jag är trött och stressad och drabbas av panik.

tisdag 23 november 2010

Ha sån jobbångest

Jag vet inte vad det är som händer med mig. Har sån ångest så det liknar ingenting jag tidigare varit med om. Känns som att jag skulle vilja kasta in handduken flera gånger per dag.

Ändå. Jag kämpar på, försöker ta en sak i taget och hoppas att den här förlamande känslan ska gå över.

söndag 21 november 2010

Ta första trevande steget

I fredags möte med Blu och hennes dotter. Intressant, spännande och inspirerande. Det kändes som att vi redan var på banan och att det mer handlade om hur vi skulle sälja in oss och hur vi skulle sälja in oss och hur mycket vi ska ta betalt.

Är skitnervös emellanåt, men framförallt nyfiken och spänd på vad detta ska leda till för oss alla tre.

torsdag 18 november 2010

Skriva några minnesanteckningar

- Massage hos Sari. Gång 1: förlösande, prat om det förgångna. Gång 2: framtid, spännande projekt för Sari, varför har vi kommit in i varandras liv?
- Kiropraktor Kari-Anne
- Blu mejlat över svar som hon fått på Tarot-läggning. Häftig läsning om hennes planer, den man som ska stötta henne osv.
- Vän E nått ett genombrott vad gäller separation, avhysning osv? Hennes nya relation har gett en del nya insikter.
- Min relation med M har gett mig utmaningar, kärlek och personlig utveckling. Jobbigt emellanåt, underbart emellanåt, men framförallt utvecklande.
- Mycket utbyte med ayurveda-vän. Olika och samtidigt så lika. Trots olika liv och erfarenheter så delar vi samma upplevelser. Vi är kanske inte så ensamma och annorlunda som vi tror? Hennes fina Axi har en stor roll i tillvaron. Hur länge ska hon finnas med oss?
- Lunch med UGL-vän LL. Kort och intensivt men som vanligt inspirerande. Hon tyckte jag skulle satsa på ett liv som företagare och hon såg mig som en verklig konsult. Dessutom öppnade hon en dörr till ett eventuellt samarbete. Blev oerhört glad och smickrad.
- Träff med 2 vänner som jag lärt känna från min alternativa arbetsplats hos min förra arbetsgivare. Jag sa jag ev skulle starta eget. M blev glad och sa att hon gärna skulle anlita mig. Vi får se.
- Träffat fd kund där jag ställt fråga om ev samarbete. Han blev eld och lågor.
- Lunchat med ännu en fd kund eftersom jag sett att de söker folk. Mkt givande samtal. Visserligen behöver de någon rätt snart, men kanske jag skulle kunna göra något konsultuppdrag.

Undra vart livet är på väg med mig

Så lite tid, så mycket jag vill göra och hinna med.

Tre och en halv månad in på det nya jobbet och jag hämtar andan en liten stund. Så mycket har hänt, så mycket pågår och så många alternativa vägar har börjat uppenbara sig för mig. Hur kommer de kommande 10 månaderna på vikariatet gå? Det är ingen lätt resa jag har framför mig. Vad ska jag göra av de möjligheter och erbjudanden som uppenbarar sig för mig?

onsdag 27 oktober 2010

Bli drogtestad för första gången i mitt liv

På min nya arbetsplats har man slumpvisa drogtester. Utandningsprov, kissprov, plomberade vattenkranar och blå vätska i toalettstolen (den del förstod jag inte, men det fyller väl någon funktion det också) var allt nytt för mig. Utandningsprovet gick bra, nu är det bara att vänta ett par veckor för att se om kissprovet också var ok.

Undrar om de kan upptäcka sexmissbruk den här vägen?

torsdag 15 juli 2010

Påbörja nedräkningen

Nu rör det sig bara om ett par dagar, ja nästan bara om timmar, tills dess jag får gå ut härifrån och stänga dörren bakom mig. Så skönt! Visserligen börjar det med en två veckor lång(!) semester innan jag slutar officiellt, men jag räknar nog ändå morgondagen som min sista dag. Efter det kommer jag bara att komma tillbaka för att lämna eller hämta något, göra klart, lämna nycklar, få ett tjänstgöringsintyg eller göra något annat som jag har missat därför att jag inte har fått några instruktioner eller avslutningssamtal med min chef. Allt är som vanligt med andra ord, trots en arbetsplats med 18 anställda (ja, för att inte tala om de totalt 1500 som ingår i företaget): Du är ensam!

De senaste veckorna har varit som att löpa gatlopp. Jag fattar inte vart dagarna har tagit vägen. En period klev jag upp klockan fem, klev in genom dörrarna på jobbet just före sex, jobbade till tolv eller strax efter, slängde i mig lunch, rusade iväg till min nya arbetsplats för att få introduktion (människor, uppgifter, dokument att förhålla sig till i en aldrig sinande ström) i tre fyra timmar, därefter tillbaka till min gamla arbetsplats för att göra ytterligare några timmar innan jag på kvällskvisten och med överfylld hjärna stupade i säng för att orka med ännu en dag. Min hjärna har känts som ett överkokt kålhuvud och jag hoppas vid gud att introduktionen har landat någonstans i de vindlande hjärngångarna och att det ska vara möjligt att plocka fram informationen när jag behöver den, för en sak kan jag lova, det kommer inte att vara någon picknick den dag jag kliver in på mitt nya jobb.

Ändå har jag bestämt mig för att välja att lita till att universums lagar kommer att jobba till min fördel. Det som behöver hända kommer att hända och saker kommer att utveckla sig på det sätt det bäst behöver för att jag ska utvecklas. Jag hoppas bara att jag lyckas hitta ett lugn och en balans som gör att jag klarar av stressen och pressen under tiden.

onsdag 16 juni 2010

Inte med ord beskriva ...

... hur otroligt glad jag är över att snart på lämna detta ställe. Min chef visar gång på gång vilken chef han (inte) är! Idag är jag så arg. *Grrr*

Jag försöker hålla mig lugn och inte rusa in i något som jag kommer att få ångra sedan. Jag önskar jag kunde skriva att jag skulle slå näven i bordet eller rusa in till chefen och säga honom några väl valda ord, men nej, sån är inte jag. Om jag kommer göra någonting som jag kommer att ångra så är det att jag kommer att tacka ja till saker som jag redan från början bestämt mig för att säga nej till. Inte särskilt skärmmande med andra ord, men det ställer till ett j-kla h-lvete för mig och det vill jag INTE. Hör du det nu (vänder mig till mig själv): INTE!

tisdag 8 juni 2010

Känna mig oerhört stressad

Min kollega Blu bråkar på mig: "Jag förstår inte vad du håller på med? Varför ska du ta på dig ansvaret och göra saker som du inte ens tidigare har fått rätt förutsättningar för att klara bara bara för att du ska sluta. Ansvaret är inte ditt! Du är inte betald för att göra det jobbet!"

Hon har så rätt den kloka Blu och jag är oerhört tacksam för att hon sparkar mig lite i baken och ser till att jag håller rätt kurs och fokus. Jag känner nämligen hur stressnivåerna börjat nå farliga höjder i kroppen igen. Förra veckan tog jag en adrenaldam-behandling för att hjälpa kroppen att stressa ned och frågan är om jag inte måste ta en till, för jag mår inte bra. Jag behöver verkligen lära mig att hitta lugnet inom mig även när det är stökigt runt omkring. Jag försöker ta till mig meditationstekniker, men ännu är jag inte riktigt i mål.

Helgen som var tog M med mig till Piteå på en hotellövernattning: "Du behöver varva ned och komma ifrån." Precis! Tyvärr lyckades jag inte hitta det totala lugnet (lite besviken över min oförmåga är jag allt) men det kändes ändå bra. Idag läser jag följande i mitt horoskop:

Tuesday, Jun 8th, 2010 -- You are increasingly being drawn out into the public eye, whether you like it or not. Actually, you might even feel as if you have been catapulted out from behind your protective wall. Although the adrenaline shooting through your body could be causing anxiety, you can learn to make yourself calmer by taking time to meditate or exercise. You probably won't be able to easily change the external events, but you can change the way you handle stress.

Än en gång har horoskopet stämt så himla bra! Hur är det möjligt?

tisdag 1 juni 2010

Vara på väg mot någonting nytt

Igår kväll skickade chefen ut ett mejl där han informerade mina kollegor om mitt beslut att sluta. Det känns pirrigt! Men samtidigt känns det så oerhört skönt att faktiskt ha tagit beslutet. I dagens horoskop läser jag följande:

Tuesday, Jun 1st, 2010 -- It's challenging for you to coordinate your natural desire for security with your current career goals. You may need to risk some of your apparent safety in order to make progress at work. But feeling vulnerable is not as scary as the thought of missing a once-in-a-lifetime opportunity. Even if the future doesn't turn out quite as rosy as it now looks, you'll never forgive yourself if you don't give it your best shot.

Så sant, så sant!

måndag 31 maj 2010

Säga upp mig

Nu har jag pratat med min chef. Reaktionen blev, låt oss säga, utebliven. Ja, eller nåt sånt. Inget: Nej, men vad tråkigt eller Oj, hur ska vi klara oss utan dig då eller Men grattis, vad roligt!

Men nu är det gjort.

Nästa steg blir att informera kollegorna. Jag har börjat med mina närmasta kollegor, därefter kommer steget till U, den som är ansvarig för oss redovisare, sedan kommer ag att informera resten.

Prata med min chef

Nu är det dags för steg 2: prata med chefen och berätta att jag ska sluta. Jag hoppas på hans förstående sida eftersom jag behöver gå parallellt med den tjej som ska gå på barnledighet. Eftersom beslutet från min nya arbetsgivare kom så sent innebär det att min uppsägningstid har förskjutits och det kan bli lite knivigt att få ihop det hela. Min kollega Blu tipsade mig att jag skulle begära att få gå ner i arbetstid så att jag kan jobba parallellt på båda ställena. Vi får se var det hela slutar.

Tyvärr var min chef på väg ut till kund. Han sa att jag kunde prata med honom samtidigt som han höll på packa ihop men jag sa att jag behövde få en halvtimma med honom någon gång under dagen (känns inte som ett bra upplägg att bara slänga ur sig sin uppsägning). Han tittade på mig och såg konfunderad ut: "Okej, jag har lite saker jag måste rensa upp då jag är tillbaka, men vi kanske kan ta det efter lunch, är du inne då?" Sagt och gjort, efter lunch får det bli.

fredag 28 maj 2010

Tacka ja till ett nytt jobb

Han sa att de skulle konferera nu på morgonen och sedan ta ett beslut. Han lovade att återkomma till mig, förmodligen före lunch.

Det hann gå till efter lunch. Jag försökte hålla mig lugn men hela tiden kände jag av de där fjärilarna i magen. När så telefonen slutligen ringde höll jag andan och Jaaa! de hade beslutat sig för att erbjuda mig tjänsten. (Jag skulle dessutom få högre lön än jag har nu. Även om det inte var ett absolut krav för mig - jag vet, jag är världens sämsta löneförhandlare - så blev det en bekräftelse på att de tror på mig.)

Även om jag är glad för att jag fått jobbet, så är jag minst lika glad - om inte gladare - för att jag faktiskt har vågat. Hurra för mig!

Läsa dagens horoskop

Friday, May 28th, 2010 -- You may think about setting aside your normal concerns to take a risk at work today, but ultimately your common sense will probably prevail. Either way, you might wish you took the other path. If you decide to go for it, don't be disappointed with falling short of your goals. If you let an opportunity slip, don't be hard on yourself because more chances are on the way. Consider the current situation a practice run for the possibilities ahead.

Vänta på att få besked om det nya jobbet

Jag tog mod till mig och ringde den person som hade den första intervjun med mig för att fråga när de kunde tänkas ta beslut:

- Jaha, du träffade C i tisdags? Hoppas att du inte blivit avskräckt?

- Nej, inte alls, tvärtom, jag är jätteintresserad av jobbet.

Tydligen ska de ta beslut under förmiddagen idag. Fy tusan så nervös jag är, mina händer är alldeles iskalla.

Går kurs i retorik

Å, så roligt jag hade igår! Å, så mycket jag lärde mig - både om konsten att tala OCH om mig själv! När jag har såna dagar som igår så känner jag hur otorligt roligt och spännande det är att leva just nu. Så här sa mitt horoskop:

Thursday, May 27th, 2010 -- Others may not see the change in you today, but you are quite aware of the difference. You are less interested in your security than you are in breaking out of old patterns. Normally, you might take tentative steps on a new journey until you felt comfortable. However, this time you want immediate results and may be willing to sacrifice your safety for a little excitement. Don't wait for something to occur in the future; make it happen now.

Så rätt!

onsdag 26 maj 2010

Önska mig

Snälla snälla OM det jobb jag har sökt inte är menat för mig, låt mig då få möjlighet till ett annat jobb, för detta ställe är inte för mig längre.

tisdag 25 maj 2010

Gå på en andra intervju och klara den bättre än den första

Idag var det dags för intervju nummer två. Den första intervjun var jag inte nöjd med. Den feedback jag fick av min f.d. kollega (som pratat med den person som intervjuat mig) stämde rätt bra överens med min egen känsla av hur jag tyckte att jag hade framställt mig själv, så idag bestämde jag mig för att inte vara rädd - det fick bära eller brista. Jag hade ju trots allt tagit mig till intervjuomgång två.

Hur gick det då? Visst hade jag kunnat svara bättre på vissa frågor, varit mer förberedd och så vidare, men med tanke på att jag inte har varit på så många intervjuer i mitt liv känner jag mig ändå nöjd. Jag vet inte om det räcker hela vägen fram men jag behöver i alla fall inte skämmas för mig själv.

OCH jag är en erfarenhet rikare.

Men nu hoppas jag att alla goda krafter är med mig och att jag får det här jobbet, för jag vill ha det.

fredag 21 maj 2010

Ha fel ibland

Jag trodde inte att någon på jobbet (förutom redovisarna) skulle våga kommentera min nylackade bil. Tänk så fel jag hade.

måndag 17 maj 2010

Vara en del av problemet

Dr. Phil brukar fråga: "Are you a part of the problem, or are you a part of the solution?" Den frågan tåls att fundera på. Är jag en del av problemet eller är jag en del av lösningen? Idag erkänner jag att jag är en del av problemet.

Min morgon började bra, jag kände mig positiv och glad när jag kom till jobbet, jag utbytte lite tankar med min gode kollega Blu och kände att livet var på topp. Jag fick till och med kommentarer av Ma att jag lät glad när jag pratade med honom i telefonen (han vet ju, och har ju märkt på mig att jag har varit påverkad av någonting, särskilt den senaste veckan) så jag kunde inte annat än hålla med honom: Ja, jag är glad!

Nu har det gått några timmar. Humöret är inte längre på topp, trots att solen skiner och det är en strålande varm och vacker dag. Det har varit en del händelser här på jobbet som har gjort mig lite irriterad (för att uttrycka det milt). Inget av någon direkt allvarlig natur, men ändå, irriterad blir jag. Det är inte sakerna i sig som gör mig irriterad, det är det faktum att detta inte är nya saker, och det faktum att det är en del saker som visar hur olika synsätt jag och flera av mina kollegor/företaget har på hur saker och ting ska lösas. Ju mer vi pratar, desto mer irriterad blir jag. Kort och gott: jag tappar sugen!

När sugen väl är tappad så är jag inte rolig att vara i närheten av. Jag orkar inte ens försöka lätta upp stämningen. Jag längar bara bort, eller hem, eller någon annanstans. Jag är närvarande men ändå frånvarande, tankarna drar iväg någon helt annanstans. Jag blir en del av problemet istället för en del av lösningen. Jag orkar helt enkelt inte försöka göra det bättre, för det känns inte som att det är någon idé. Det är alldeles för många som redan har gett upp, som är cyniska och som redan tycker att de är mer eller mindre fulländade (även om de låtsas vara förändringsvilliga, eller kanske inte ens låtsas utan tror att de är förändringsvilliga) och nu tillhör jag också dem - ja, till viss del i alla fall - jag vill gärna tro att jag fortfarande är förändringsvillig - och då inte bara på låtsas. ;-)

Se tecknen på att jag måste lära mig tillit

Tecknen finns överallt, bara man vågar hålla ögonen öppna!

Skeptiker skulle nog säga att det bara är slumpen eller tillfälligheter, eller att jag är mottaglig för vissa saker just nu därför att jag är inställd på dem, ungefär som att man ser gravida magar överallt när man själv just fått veta att man är gravid. Visst kan det vara så! Men i min värld utesluter inte det ena det andra och jag tror att tecknen dyker upp överallt just nu därför att jag ska inse och förstå just det här - och jag behöver bli påmind mer än en gång för att poletten ska trilla ner - jag måste lära mig känna tillit!

söndag 16 maj 2010

Känna mig orolig och tyngd

Det känns som att en massa oro och sorg bubblar i mig. Jag försöker att förstå men är inte riktigt klar över vad det beror på. Handlar det om rädsla?

Det pågår så mycket runt omkring mig just nu: tankar på ett eventuellt nytt jobb, vad ska jag göra av alla mina ayur veda-kunskaper, mitt osociala liv, min nylackade bil som kommer att dra blickarna till sig (jag är inte van!), min ekonomi och tankarna om att jag inte är en tillräckligt bra - eller tillräckligt intressant - mamma, min oförmåga att stå på mig när jag behöver det, o.s.v, o.s.v.

Jag hatar att ha negativa tankar. Hatar. I grund och botten känner jag mig hoppfull och positiv men det är som att rädslan förlamar hjärna och jag kan inte ta mig ur den tornado av rädsla och negativism som suger fast mig. Jag tror att det i grund och botten handlar om tillit. Jag måste våga känna tillit till mig själv och till livet. Tillit.

måndag 10 maj 2010

Må dåligt av jobbet

Jag förstår inte att jag kan må så fruktansvärt dåligt av att vara här på jobbet! Det händer ingenting särskilt - ändå mår jag skit. Jag har svårt att koncentrera mig, tankarna flyger iväg åt alla möjliga håll och det är svårt att få någonting vettigt gjort. Jag blir bara mer och mer stressad när jag ser hur timmarna går; hur tusan ska jag förklara detta i min tidrapport?

Känna att något är på väg att hända

De senaste fyra dagarna har varit lärorika och omtumlande på flera sätt: onsdag kväll storseans med Terry Evans, min kollega Blu fick kontakt med andra sidan, torsdag till söndag steg 4 och 5 Ayur Veda-kurs. Någonting håller på att hända inom mig!

I morse när jag duschade föll jag i gråt när jag stod i duschen; det var ingen ledsam gråt, snarare en gråt av utmattning och kapitulering, tankarna gick till min farmor och till den kvinna som jag lärde känna under mina sista år tillsammans med pappa i det egna företaget (hon som kämpade så hårt mot sin sjukdom men som ändå fick lämna detta liv alldeles för tidigt). Båda har satt sina spår i mig och jag bär dem med mig i mitt hjärta, ibland känns det som att de vakar över mig. När jag åt frukost och drog dagens tarot-kort undrade jag för mig själv om det skulle märkas något i korten av de senaste dagarnas känslomässiga turbulens eller om jag skulle få ungefär samma kort som jag har fått den senaste tiden (jag har nästan börjat bli lite less på att hela tiden få samma kort, jag vet att det betyder att man har någonting att lära sig och att korten inte kommer att ge sig förrän du har tagit dig vidare, men ändå ...). När jag vänder kort och ser Tornet så är jag inte förvånad, bara något överrumplad, och jag känner hur händerna börjar darra lite lätt: långtgående inre förvandling; det gamla förstörs för att ge plats åt det nya; andlig förnyelse; självkännedom.

"Du befinner dig mitt i (eller precis på väg in i) en ytterst intensiv förvandlingsprocess. Vad om än förstörs eller skakas om i dig, renar dig och gler plats för något nytt. Tllåt det!

Är du redo att se dig själv och livet med nya ögon?

Iakttag dig själv i vardagslivet. Situationer kan förefalla att upprepa sig, men du kommer inte att upprepa gamla, begränsade, inskränkta beteendemönster."

Någonting nytt är på väg att hända med mig!

onsdag 5 maj 2010

Se vilken personlighetstyp jag är

Min gode vän Q tipsade mig om Personlighetstyper (Enneagram) och se! vad mycket nytt jag har att lära mig. Jag har inte riktigt full klart för mig vilken grundtyp jag är ännu, men jag tycker att det lutar väldigt mycket åt nummer 6. Här kan man läsa mer.

tisdag 27 april 2010

Fundera på varför vissa läxor är så svåra att lära

Trots att jag vet vad jag behöver jobba med, trots att jag helt eller delvis utsätter mig för situationer där jag vet att jag behöver växa så är det som att lärandet går trögt och ibland tvivlar jag på att jag verkligen går framåt i min utveckling.. Den här artikeln om krafter som hindrar oss från att lära kändes rätt intressant i sammanhanget.

fredag 23 april 2010

Söka nytt jobb

Alldeles nyss trillade det ned ett mejl från min f.d. kollega. Han tipsade mig om ett jobb som jag kan söka: ett ekonomjobb, vikariat på 1 år för en tjej som är mammaledig på ett dotterföretag till det företag där f.d. kollegan jobbar. Känns jättepirrigt när jag läser jobbeskrivningen men jag tänker mig att jag nog minsann skall kunna klara av det. F.d. kollega skulle tipsa HR-avdelnigen. Nu är det bara det stora jobbet kvar: författa en ansökan som är så intressant att de vill kalla mig på intervju!

Känna en spänd förväntan

Igår fick jag ett mejl av den kurskollega som jag hållt kontakten med sedan förra kursen. Jag blir så glad när jag läser att hon också ska gå fortsättningen nu i maj.

Jag gillar henne, Mia från Skåne. Hon inspirerar mig. Vi har liknande erfarenheter av en jobbsituation som känns omöjlig, men vi har olika sätt att tackla det på: hon är tydlig Vata, jag en tydlig Pitta, det märks.

Bara två veckor kvar. Det pirrar.

Tänka att jag känner mig så ledsen idag

Jag hör två av mina kollegor prata i rummet bredvid. Det gör mig ledsen. Inte av den anledning som man kan tro, inte alls, däremot gör deras samtal att jag känner mig förvirrad, villrådig - och ledsen: vad ska jag göra av min framtid? Har alla bestämt sig för att vända mig ryggen? Ska jag försöka ta mig en plats igen, eller? Jag önskar att någon kunde ge mig ett svar, en vägledning, peka och visa riktningen så att jag slapp känna det så här.

Ett samtal från vän och kund MaWa gör att det lättar lite. Vi bestämmer att vi ska ses, prata framtid, boka in den "kurs" i ekonomi som jag ska hålla för henne. Hon ger mig kraft, idéer och jag känner möjligheter poppa upp. Det kommer att bli bra. Det gäller bara att lära sig läxan och ta sig vidare. Det kommer att bli bra!

torsdag 22 april 2010

Känna hur känslorna pendlar

Efter två ett och halvt dygn med rejäl uppförsbacke vaknade jag i morse med en spirande positiv känsla i kroppen. Illamående från gårdagen var borta och livet kändes rätt bra - trots allt. I eftermiddag har vi haft ett möte med en kund och helt plötsligt är jag tillbaka på botten igen, inte på grund av kunden utan på grund av det min kollega säger och berättar, eller som i det här fallet, inte säger och berättar - förrän nu, vill säga. Hur f-n ska jag orka motivera mig själv till att jobba vidare och hålla humöret uppe?

tisdag 20 april 2010

Köpa mig själv lite materiell lycka

Åt lunch med min kollega idag. Hon ville kolla in en butik innan vi gick tillbaka till jobbet så jag hängde med. Resultat blev två nya ringar som jag gav mig själv i present. Fina.

Vara tydlig

Jag måste bli tydligare - både mot mig själv och mot andra.

Måste.

måndag 19 april 2010

Bära på en sorg och en rädsla ...

... som jag inte vågar dela med någon annan. Jag försöker hålla mig stark men ibland så gör känslan mig förlamad och jag vill bara dra mig undan från världen.

Känna mig ledsen över

Ma har varit orolig för sin pappa en längre tid. Förra veckan fick hans pappa en förklaring men samtidigt ett väldigt tråkigt besked - Parkinson.

Känna mig glad över

Har fått två resor upp till Kåbalis denna vår tillsammans med grabbarna tack vare Ma som sett till att vi kommit oss iväg. Både gångerna hade vi supertur med vädret.

S har fått tillbaka lusten att åka skidor och både han och W längtar redan till nästa vinter!

måndag 5 april 2010

Göra saker som är jobbiga

Det bästa som har hänt när jag träffade Ma är att han tvingar mig att ta mig igenom saker som jag tycker är jobbiga. Han gör det inte alltid medvetet - även om det också händer - men hans envishet och enträgenhet (som jag uppfattar det som) får mig gång på gång att ta klivet ut ur säkerhetszonen och igenom det obehagliga. Idag fick han mig t.ex. att ringa ett telefonsamtal, som utifrån sett inte verkar vara någonting särskilt, men som för mig kändes både jobbig och obehaglig.

Ett litet steg i taget.

Läsa om 7 steg till ett roligare jobb

När jag läser boken om Livskarriär av Nina Jansdotter och Kristina Borglund så får jag aha-upplevelse på aha-upplevelse. Jag ser hur jag kan agera annorlunda och hur jag framöver ska göra för att försöka leta mig fram till det jobb jag vill ha.

Jag får också uppslag till hur jag skulle kunna agera annorlunda på mitt nuvarande jobb. Men lika snabbt som jag tänker på möjligheten lika snabbt kommer tanken "Vill jag?". Sanningen är att jag är ganska trött på min chef och några av mina kollegor, jag är trött på den tröga organisationen och avsaknaden av entusiasm. Jag ser att jag skulle kunna ändra mitt beteende och därigenom kanske kunna ändra på vissa saker, men jag tycker att vår organisation är trög och fyrkantig, den innehåller inte de element som jag vill ha på min arbetsplats så därför undrar jag om jag egentligen inte slösar min energi på fel saker om jag försöker ändra min arbetsplats istället för att söka mig dit där mina egenskaper och talanger får en bättre grogrund att kunna växa och utveklas i.

Fira påsk med mina barn

Middagen hemma hos pappa och U gick bra även om det kändes lite pirrigt. Lillebror M bidrog med sitt lättsamma sätt till en avslappnad stämning och han och Ma verkade komma bra överens. Men när lillebror frågar Ma hur gammal han är och sedan utbrister: "Åhå, Åsa har hittat ett riktigt lammkött!" så blev jag lite orolig, och nu när jag tänker på det ser jag bara sonen S blick när han tittade från M och Ma och sedan på mig. Jag vet inte inte vad den blicken sa, men bekväm kände jag mig inte. Vi har inte pratat så mycket om att Ma och jag har ett förhållande, jag har mer refererat till honom som en kompis - mest för att jag är orolig för vad barnen ska tycka om att jag har ihop det med någon. Det hade varit så mycket bekvämare för mig om exet hade träffat någon först, men nu är det som det är. Jag försöker att vara öppen med barnen men jag har haft lite svårt att prata om det här så i mångt och mycket kan man väl säga att jag är en riktig fegskit.

Igår var vi, d.v.s.barnen jag och Ma, till Kåbdalis och åkte slalom. Vi hade kanontur med vädret, solen sken från en klarblå himmel och det var några plusgrader varmt. Underbart. Jag försöker dock vara försiktig och inte pussa eller pilla på Ma i barnens närhet. Jag träffade min frisörkompis A där. Det lustiga är att jag har tänkt på henne och dagen innan igår tänkte jag att jag skulle höra av mig till henne för att höra om hon var sugen på en lunch. Även om vi inte umgås så känner jag att jag vill veta hur hon mår och om livet känns gott för henne. Jag noterar ju på FB att hon har många vänner och verkar leva ett rikt liv med fester och resor, fast om jag förstod henne rätt så är hon singel just nu. Hon sa att hon också hade tänkt på mig så det var kanske inte någon slump att vi träffades där och då. Vi sa i alla fall att vi skulle försöka ta en lunch rätt snart.

lördag 3 april 2010

Praktisera "calm assertive energi"

Ikväll ska vi på middag hos pappa och U. Min bror M med familj är uppe på besök från Göteborg. Ma kommer också att följa med. Jag är skitnervös - av många olika anledningar - och det märks både i mitt beteende och hur jag mår. För att stärka mig själv tittar jag på min idol, Cesar Millan, på dvd.

Nu ska jag gå ut och ta en promenad och meditera. Jag ska affirmera och intala mig själv att jag ska praktiersera lugn och tydlig energi, det som Cesar ber alla hundägare göra från det de kliver upp på morgonen till de går i säng. Det fungerar nog inte bara på hundar, jag tror att det fungerar för mig också, i min relation till andra människor.

Känna en önskan att förändras

Här en länk om förändring.

fredag 2 april 2010

Klara mig själv

Jag är så bra på att vara ensam. Jag har inga problem med att vara själv. Faktum är att jag nästan klarar mig bäst när jag är själv. Mina problem dyker upp när jag ska gnuggas mot andra människor. Det är då min dåliga självkänsla kommer i dagen, det är då jag backar, tvekar kring mina egna önskningar och behov, det är då jag blir liten.

Min kk tvingar mig ut ur min säkerhetszon. Ibland är det fruktansvärt jobbigt och jag vill bara fly, men det är ju det jag redan är så bra på - undvikande - och nu är det dags att bli bra på någonting annat.

..

"Do the work. And that is the difference between becoming a real woman and just an aging female—because some women just age. Some women just get older, and they don't get any better. That's a line from Maya Angelou who said, 'Don't just be an aging female—learn to be a real woman.'"

måndag 29 mars 2010

Ta ett steg framåt och tre tillbaka

Igår slungades jag långt tillbaka i tiden vad gäller min utveckling och jag inser att jag har mycket kvar att jobba med innan jag ens kan säga att jag har kommit någonstans vad gäller att lita till min egen kraft, lyssna till mina egna känslor, våga gå min egen väg och, framförallt, våga sätta gränser. Allt detta av en rätt oskyldig kommentar från min mamma.

Visst har jag tagit kliv framåt, jag har vågat göra saker som jag inte trodde att jag skulle våga, men jag har också låtit bli att utsätta mig för saker som jag upplever som jobbiga och därför har jag inte tagit mig igenom de svårigheter och utmaningar som jag behöver ta mig igenom för att utvecklas.

Som jag ser det har jag två val: låta saker och ting vara som de är eller välja att utsätta mig för saker så att jag äntligen kan ta mig förbi mina egna hinder. Hur jobbigt det än känns så vet jag att det bara är alternativ två som gäller.

fredag 26 mars 2010

Känna att jag vacklar

Förhållandet mellan mig och min kk är allt annat än lätt. Det är som att vi har gläntat på locket till Pandoras ask och all möjlig olycka och sjukdomar har flygit ut. I detta gömmer sig inte bara sorg och bekymmer, det finns även oanade möjligheter till växande och utveckling, men i och med mina känslor kring mitt jobb är det som att det bara blir för mycket ibland. Vissa dagar önskar jag att jag bara kunde springa och gömma mig och lämna allt detta bakom mig.

Jag vet inte vart detta kommer att leda. Jag vet inte om det finns möjligheter för oss att fortsätta ett liv tillsammans. Men när jag tittar på de tre affirmationer som jag fick av Maj-Britt så känner jag att jag inte ska ge upp:

- Jag stannar alltid kvar och reder upp problem. (D.v.s. det flyktbeteende som jag alltid använt mig av måste få ett slut här och nu om jag ska kunna växa och gå vidare).

- Jag sätter tydliga gränser. (Här ligger den gordiska knuten. Jag är inte klar över vem jag är och vad jag vill i alla lägen utan låter mig styras av andra människors önskningar och krav.)

- Jag litar fullkomligt på att universum hjälper mig när jag behöver. (Här handlar det om att våga lita på att det som behöver hända kommer att hända och att jag måste våga släppa kontrollen.)

M har kommit min väg av en anledning. Vi har en massa saker vi behöver ta oss igenom och om han inte hade valt att följa med mig till terapeuten är jag inte säker på att jag hade vågat fortsätta, men nu känner jag att det finns möjligheter till utveckling och växande - för oss båda två.

söndag 21 mars 2010

Undra vart livet leder mig

Trots att jag känner ett behov av något nytt i mitt liv, en ny karriär, eller i alla fall nya vägar i arbetslivet, så känner jag att rädslan fortfarande är stark. Viljan finns där men den får hela tiden brottas med rädslan. Trots att rädslan oftast vinner så känner jag i alla fall att varje brottartag förflyttar mig ytterligare ett steg framåt och det gör att jag orkar fortsätta.

Jag har börjat med mitt Ayur veda-pluggande. Det är väldigt roligt! Jag känner mig inspirerad och vill hela tiden lära mer, men jag är samtidigt otålig och tycker inte att jag lär mig tillräckligt fort (otålighet=kännetecken för Pitta), och ibland när jag stannar upp och funderar över vad jag ska göra av all den kunskap som jag nu tar till mig så får jag lite panik. Kan jag jobba som rådgivare? Kommer någon att över huvud taget vilja komma till mig för att få råd? Kommer jag att var trovärdig? Kommer jag att våga ge behandlingar fysiskt? Skall jag nöja mig med att göra detta vid sidan om ett ordinarie arbete eller kommer jag att kunna försörja mig på det här om jag bestämmer mig för att släppa taget?

Dessa och liknande tankar upptog mitt sinne i morse då jag betsämde mig för att dra ett Tarot-kort för dagen:

DROTTNING I STAVAR

Nyckelord: vattenaspekten av eld; självkännedom, förändring, medlidande.

Drottningen i Stavar har lärt sig sjävlkännedom. Hon har sett djupt in i sin egen natur. Det har lett till en förvandling av hennes väsen.

Sagan förtäljer att hennes hår en gång var svart, och att pantern, hennes följeslagare, hade svart päls. Förvandlingen som hon genomgick lämnade henne med gyllenblont hår, och förvandlade panternt till ett lejon. Hennes kunskap om sitt tidigare tillstånd fyllde henne med medkänsla för alla ännu ej befriade varelser. För att kunna vara till hjälp för andra, väljer hon att färga sitt hår rödbrunt och håller lejonet i skepnaden av en leopard vars svarta fläckar vittnar om det förgångnas mörker.

Drottningen sitter på en eldstron och bär en rustning av fjäll med en fiskbild på bröstet. Det är föreningen av vatten och eld, av den intuitiva förståelsen och det känslomässiga engagemanget som åstadkommer en inre förvandling. Hennes krona av andlig klarhet och större genomskådande bär fortfarande taggar från törnekronan, en påminnelse om förnedringen och lidandet som föregick hennes förvandling. Hennes ögon är slutna i tyst extas. Medvetandet är vänt inåt. Hennes närvaro utstrålar den inre fridens välsignelse. Tallkotten i änden på staven symboliserar andligt växande. Staven, hållen i denna position, påminner oss om att vi ska förankra vårt självförverkligande i jorden, och även låta andra ta del av det.

Vad kortet antyder: Du har arbetat med dig själv och gjort framsteg. Det är tid att lära dig hur du kan dela detta med andra. Låt ditt självförverkligande komma till uttryck i ditt vardagsliv!

Vad kortet frågar: Hur kan du dela med dig till andra av de insikter du fått?

Vad kortet råder: Meditera över följande: "Att lära sig är att finna vad du redan vet. Handling är att visa att du redan vet. Att undervisa är att låta andra få veta att de vet detta lika bra som du", (ur Richard Bachs bok Illusioner, Norstedts, 1990).

Affirmation: Jag är en strålande varelse fylld av ljus och kärlek.

fredag 19 mars 2010

...

Melodifestivalen gick mig relativt obemärkt förbi men idag hörde jag en låt på radion som fick mig att stanna till.

torsdag 18 mars 2010

Bli bra på Ayur Veda

I morgon börjar mitt nya Ayur Veda-liv. Då ska jag köpa mig en fin pärm med register och ett fint block och börja anteckna ner allt jag lär mig och behöver lära mig. Jag ska renskriva mina anteckningar från de kurser som jag hittills har gått och jag ska göra upp en plan och ett schema för när jag ska ha lärt mig vad - ja, insikterna går ju inte att schemalägga, de får komma när de kommer, men det som behöver pluggas på och nötas in ska jag ha en plan för.

I morgon.

Ikväll hinner jag inte för då ska jag gå på föreläsning: "Färg - En nyckel till framgång?!". Efter det ska jag vara med mina barn.

Imorgon. Då!

onsdag 17 mars 2010

Bli galen

Gaaah! Varje gång jag hittar ett halmstrå att hålla tag i, något som gör att jag känner att jag kan stå ut med min jobbsituation dyker det upp någonting som gör att jag hoppas och önskar att det väldigt snart dyker upp någonting som gör att jag kan ta mig härifrån, fort som tusan.

Är det någon som försöker säga mig någonting?

Vara tacksam för min kloka kollega

Efter gårdagens Visma Roadshow kände jag mig förvånansvärt nedslagen, rent av cynisk och blasé. Jag gillar det inte, det är inte sån jag är eller vill vara, men det är sån jag har blivit efter alla dessa år på denna arbetsplats. Det tog mig bara ett bra tag att upptäcka att jag slåss mot omöjligheter, något hårt och kantigt, något som är cementerat och fast förankrat i organisationen, på kontoret, i min chef och i mina kollegor.

Jag ser, hör och lär mig en massa nytt. Jag ser hur vi skulle kunna effektivisera för våra kunder. Jag ser en massa otroliga möjligheter. Samtidigt vet jag att det inte är någon idé! Efter många års försök att driva på utvecklingen med entusiastiska igångsättanden och brinnande engagemang vet jag att det inte lönar sig, för det kommer ändå inte att leda någonstans och det hela slutar med att jag ligger där i en desillusionerad och utbränd hög och känner mig helt utmattad efter att ha försökt, försökt igen, försökt på ett annat sätt, försökt på ett tredje sätt för att slutligen ge upp - tills nästa gång jag har känt att det har funnits något som vi skulle kunna göra någonting fantastiskt och bra av.

Det var igår. Idag presenterar min kloka kollega Blu ett förslag som jag köper direkt. Det här förslaget gör att vi tar saken i egna händer. Det ger oss en möjlighet att driva frågan och förhoppningsvis få igenom den. Jag vet att osvuret är bäst, men känslan av att ha en kollega som både är klok och erfaren väcker hoppet inom mig igen.

Fan vad jag tycker om henne!

tisdag 16 mars 2010

fredag 12 mars 2010

Inte ljuga

Nej, det är inte snyggt det jag gör. Riktigt töntigt faktiskt, om jag ska vara ärlig, men jag orkar inte göra på något annat sätt just nu. Jag har ansträngt mig i så många år men nu får det vara nog. Visserligen kan jag bjuda till, det borde jag verkligen göra, men det får komma sen, en annan dag, en dag när jag mår lite bättre och jobbet inte suger all min entusiasm och energi. Den dagen kommer, men idag är den inte här. Idag orkar jag faktiskt inte ta en plats bland mina kollegor på fikarasten, idag sitter jag där mitt ibland dem och lyssnar med ett halvt öra medan jag dricker mitt te, äter min macka och bläddrar i tidningen. Idag vill jag bara vara, inte engagera mig, inte bjuda till. Jag kan inte ljuga och låtsas att jag tycker att det är skitroligt att komma hit till jobbet. För det är det inte. Inte just nu i alla fall.

Jag gissar och tror att några av mina kollegor uppfattar mig som "svår" när jag blir så här. Till en viss del ger jag dem rätt men när jag läser det jag skrivit ovan börjar jag fundera. Ska man verkligen behöva anstränga sig för att bli en del av en gemenskap - bjuda till är en sak, men anstränga sig? Det är inget fel på mina kollegor, men jag anser inte att det är något större fel på mig heller. Jag börjar helt enkelt tro att jag befinner mig på fel plats i tillvaron.

torsdag 11 mars 2010

Känna att det är på väg att vända

Det totala mörker och den tjocka dimma som har legat över mig har börjat lätta. Jag börjar ana konturer av någonting långt bort i horisonten.

* Jag har anmält mig till steg 4 och 5 av ayur veda.
* Jag har anmält mig till en universitetskurs i coaching.
* Jag funderar allvarligt på att ta ett lån och gå en kurs i grundläggande projekthantering.
* Jag har ätit lunch med en fd kollega som eventuellt vill hyra in mig till ett projekt till hösten (oavsett om det blir av eller inte så blir jag glad över att över huvud taget bli tillfrågad).

För första gången på väldigt länge känner jag mig inspirerad och full av hopp inför framtiden.

tisdag 2 mars 2010

Fira mina vänner som fyller 50 år

Herregud mina vänner har börjat fylla 50 år! Jag gillar dem. Till och med riktigt mycket. Men är det inte dags för lite föryngring i vänskapsledet nu. ;-)

Känna att jag klagar mycket nu

Hur vänder man sina tankar? Jag vill inte vara så här negativ som jag är just nu. Trots att livet känns riktigt motigt vissa dagar, eller i alla fall vissa stunder på dagarna, så mår jag bra. Jag känner att det spriar en kraft långt där inne men jag kan inte riktigt få tag på den. Istället göms den innanför ett tjockt täcke av självömkan och ledsenhet.

Jag känner inte för att vara social. Fel. Jag känner för att vara social, men inte på det sätt jag har varit det förut, och kanske - och det här är det som är svårast att erkänna - inte med samma människor som tidigare. Det känns ungefär som ett hem som inte har vädrats på länge: det fungerar, det är bekvämt och välkänt men det skulle må bra av lite frisk luft.

måndag 1 mars 2010

Känna en stor sorg ...

... varje gång jag kommer till jobbet.

Jag tror inte någon förstår hur fel jag känner mig när jag kliver in genom dörren på kontoret. Att jobba där jag jobbar nu fungerar: jag har en bra lön, vi få åka på höstresor (ofta utomlands), jag får viss vidareutbildning genom jobbet och jag är helt säker på att någon annan skullle tycka att det till och med är ett mycket bra jobb (trots ledarskaps- och organisationsproblem) - men inte jag! Jag är verkligen på fel plats i tillvaron. Det här är inte den jag är eller den jag vill vara.

torsdag 25 februari 2010

Känna mig glad över människor som finns i mitt liv

Jag har precis ätit lunch med min vän Fransyskan. Hon bjöd in mig på en "fest" den 20 mars då hon ska fira att hon blir 22 år - d.v.s då har hon bott lika länge i Svergie som hon har bott i Frankrike. Herregud vad tiden går! Och herregud vad glad jag blir att bli bjuden på fest!

Hon sa att hon befinner sig i en livskris och behöver hjälp med att ta klivet över den magiska tröskeln. För varje dag som går efter den 20 mars kommer hon att ha bott längre i Sverige än i Frankrike. Vad ska jag köpa för present till henne?

Undra vad jag ska göra med resten av mitt liv

Är på kontor nummer 2 idag. Satt alldeles nyss nere vid fikabordet i det gemensamma fikautrymmet och kände det som att jag har hamnat låååångt ifrån mitt tidigare liv. Vem är jag? Orkar jag ta mig en plats igen eller är det dags att söka sig nya vägar?

tisdag 23 februari 2010

Samla på goda tecken

Idag har det hänt två väldigt fina saker som gör att jag kan se mer positivt på tillvaron.



Det första som hände var ett mejl från kund/vän som väntade i min mejlbox då jag kom till jobbet till morse. I det mejlet hade han nämnt mitt namn tillsammans med ett gäng mycket duktiga och kompetenta tjejer/kvinnor. Va? Jag! Bland alla dessa fantastiska människor som jag verkligen ser upp till.



Det andra hände alldeles nyss då en annan god vän ringde mig. Han hade sett min chef på stan och då kommit att tänka på mig och han ville höra hur jag mår (eftersom han vet att det varit lite tungt). Jag blev så glad! Han var själv väldigt uppåt berättade att han skulle åka över till Colorado på en tågkonferens och att hans dotter som läser journalistik skulle följa med för att skriva och ta lite bilder till hans hemsida. Dels var han glad för att hans uppfinning skulle presenteras på denna konferens, men han var nog minst lika glad för att han skulle få lite tid tillsammans med dottern. Sånt värmer hjärtat (jag är ju också en "pappas flicka").

måndag 22 februari 2010

Inte komma i min kläder längre

Det är trångt i byxor och blusar. Nu är det bara att börja ta tag i det här. Förutom att känslan av fett som väller över alla kanter så är plånboken tom - det finns inte utrymme för någon ny garderob med andra ord.

lördag 20 februari 2010

Inte ta mig lös

Jag känner mig låg, riktigt låg, till och med så låg att jag funderar på om jag befinner mig i någon slags depression (hur vet man det?). All stress, framförallt den mentala stressen, har satt sina spår. Jag har åkt på en förkylning som visserligen har gett mig halsont och lätt feber, men framför allt har den däckat mig mentalt. Jag tror att det är allting som pågår på jobbet som har satt sina spår. Jag känner mig liten och ynklig och fruktansvärt ensam. Jag funderar mycket på min egen roll, och som vanligt(!) känner jag att jag börjar backa: Det kanske är mig det är fel på? Det kanske är jag som har varit otydlig? Det kanske är jag som gör fel? Är fel?

Jag gillar inte när jag blir sån här, ett offer, för jag vet att det till största delen handlar om mig själv och mina tankar om mig själv. Oavsett hur andra behandlar mig så kan jag välja mina egna tankar och inte som nu låta andras tankar (eller mina egna tankar som jag baserar på hur jag tolkar andras ord och beteende) styra mig, men min självkänsla är inte vad den borde vara och de negativa tankarna är tyvärr de som styr mitt liv.

Jag vet varför jag mår så här just nu. Jag har hamnat i en situation, eller rättare sagt, kommit till en punkt i mitt liv när jag är tvungen att stå upp för mig själv om jag vill börja må bättre. Jag är inte riktigt van att göra det. Hela mitt liv har jag upprepat ett antal mantran: Jag har inget behov av att synas. Jag är prestigelös. Jag har inget behov av att hävda mig (vilket gör att jag kan samaberta med nästan alla). Jag är flexibel och har lätt att anpassa mig (ytterligare ett tecken på att jag kan jobba ihop med nästan vem som helst).

Visst, det här kan vara styrkor (vilket jag alltid har valt att se det som), men det kan också vara ett tecken på en människa som inte vågar stå upp för sina egna behov, en människa som låter andras behov vara viktigare än sina egna (det är nog faktiskt närmare sanningen än jag tidigare har velat erkänna). Det är fint att kunna kompromissa och hitta vägar för samarbete, men när kompromissandet innebära att den ena får i stort sett alla sina önskningar och behov tillgodosedda medan den andra kliver tillbaka och bara får en liten del (om ens det) av sina behov tillgodosedda då handlar det inte längre om någon kompromiss.

Visst, jag tar på mig en del av ansvaret, jag har låtit detta hända. Varför? Ja, det kan jag ju ägna mig en lång stund att fundera på. Att analysera vilka händelser som jag har tillåtit definiera vem jag är kan nog vara en nog så viktig pusselbit, men jag är nog ännu mer intresserad av att veta hur jag ska ta mig vidare, bli den jag vill vara istället för att vara kvar i det här självömkansträsket där jag inte har någon aning om vem jag är och vad jag är ämnad att göra med resten av mitt liv. Samtidigt som jag förstår att jag måste bryta mig lös, finna ett andrum, så är jag hopplöst rädd och fast i tankar på ekonomin och hur jag ska överleva.

Jag läser vänners inlägg på Facebook, ser hur de bygger nya nätverk, skaffar nya kunder, träffar nya vänner, utvecklas och har fantastiska liv samtidigt som jag bara sitter här och känner mig allt mindre och mindre och mer patetiskt och handlingsförlamad för varje dag som går. Jag förstår att möjligheterna finns där ute, om jag bara orkade, men jag är fast i mig själv och min litenhet och vet inte hur jag ska ta mig ut. Jag har ingen kraft, ingen ork att ge mig ut för att skapa mig en plats i tillvaron. Snälla ge mig några kloka råd. I vilken ände ska jag börja?

torsdag 18 februari 2010

Tycka synd om mig själv

Jag känner mig fruktansvärt liten och ynklig just nu. Helst av allt vill jag bara lägga mig ned i fosterställning, blunda och hoppas att allt bara går över, men jag vet ju: det är inte så livet fungerar.

Jag blir irriterad på mig själv när jag blir sån här, när jag bara vill krypa in i skalet, göra mig liten och bara fortsätta att tycka synd om mig själv. Det fungerar ju inte att göra sig själv till offer - ändå är det det jag gör.

Ikväll har jag varit på föräldramöte i W:s klass. Resultatet blev att jag kände mig ännu ynkligare (ska strax berätta varför) men det tändes också en liten liten gnista långt där inne: "Fan, nu är det bara att du börjar ta tag i ditt liv. Okej, du har inte fått det du känt att du har behövt, men det kommer inte att komma till dig som en skänk från ovan i alla fall, det är bara du själv som kan se till att det händer!"

Det är "struligt" i W:s klass, har varit så ända sedan sexårs. Min första känsla när jag fick höra om allt som hänt den senaste tiden var skuld. Skuld över att jag tycker att jag inte har engagerat mig tillräckligt i mina barn! Jag har inte varit den där föräldern som lagt mig i tillräckligt vad mina barn gör på datorn, inte frågat ut dem ordentligt om vad som händer i skolan (många andra föräldrar vittnar visserligen också om att deras barn inte heller säger särskilt mycket om man inte lirkar och lirkar med dem) och så vidare. Jag har helt enkelt inte varit tillräckligt mycket på!

Det andra händelsen som fick mig att känna mig liten och ynklig var när C, mamma till en tjej i W:s klass som jag vet har gått samma UGL-utbildning som jag, berättade att hon och en annan mamma dragit ihop alla tjejerna och deras mammor och ordnat träffar en gång i månaden under hela hösten för att stärka tjejerna och få dem att samarbeta bättre o.s.v. Fan, vad avundsjuk jag blev! Jag hörde dem berätta vad de gjort och jag kände igen så mycket från UGL-kursen. Varför kan inte jag göra sånt där? Varför är jag bara rädd, rädd, rädd hela tiden? Samtidigt som jag är fruktansvärt avundsjuk på C så kan jag också tycka att hon är lite "för mycket", det finns något falskt och labilt över henne som gör att jag känner att hon är en sån som gärna kan sticka kniven i ryggen på en om man inte faller henne i smaken, och att mycket av det hon gör är för att andra ska tycka att hon är otorligt fantastisk och helt underbar (fast vem gör inte saker av den anledningen ibland). Jag vet inte, är hon sån eller är det bara min avundsjuka som skiner igenom? Oavsett vad som är sant eller inte så önskade jag nog att jag var lika modig som hon.

De sas också några saker på föräldramötet som slog an något hos mig och som fick mig att börja tänka på mitt jobb. Istället för att ta på mig offerrocken så ska jag se till att fortsätta att driva mina frågor men med ett annat fokus. Hittills har jag bara längtat därifrån men jag inser att jag inte kommer att lyckas redan idag så fram tills dess ska jag fortsätta att vara rak, kräva information men också jobba för att saker och ting ska bli bättre. Det här är något som jag alltid har gjort så jag vet av erfarenhet att förändringen går T-R-Ö-G-T och att jag förmodligen inte kommer att lyckas med mina intentioner MEN att ha ett sånt fokus kommer i alla fall inte att göra mig till ett offer.

fredag 12 februari 2010

Känna mig lite ledsen och sorgsen

Det har varit/är en tung tid: mycket turbulens kring jobbet (är det min förändrade inställning eller är det verkligen turbulent?), trött, stressad, tveksamheter kring min kk-relation. Kort sagt, det är mycket nu.

Jag läser Blus Tarot-läggning för mig (keltiska korset). Så här står det om Position 5 - Det som kommer/Februari - Riddare i svärd

"Kortet står för turbulens, många händelser som vänder upp och ned på tillvaron. Kortet kan visa på mycket positivt också, händelser som ger nya möjligheter.

Du kan hamna i blåsväder, det väntar något obehagligt som du skjutit bort, något som du måste ta tag i och som du vet att du inte kan undvika. Se redan idag över vad om inte fungerar i ditt liv, är det du som skapar motstånd eller är det bara så att du hamnar mitt i allt kaos? Var ärlig mot dig själv och mot andra så kanske du kan komma ur det här utan att det kostar för mycket."

Det första jag tänker på när jag läser det här är jobbet. Jobbet, jobbet, jobbet. Jag vill göra något annat men jag inser också att jag inte kan fly, jag måste stanna kvar och reda upp problemen innan jag tar mig vidare. Trots att jag inser att jag inte kan förändra min omgivning så blir jag frustrerad när jag stöter på motstånd och oviljan att se att det inte fungerar så som vi har det. Fel, vissa delar fungerar (därför att vi redovisare ser till att det fungerar) men vi mår fan inte bra av situationen. Men tydligen räcker det för min chef och övriga kollegor. så länge vi får jobbet gjort och kunderna inte klagar så är allt bra - trots att det inte är bra.

Jag vet också vad det här handlar om. Det handlar om att jag måste vara tydlig i mitt sätt att vara och tydlig i mina gränser. Jag jobbar på det. Varje dag jobbar jag på det, tar små steg steg framåt. Tyvärr är det inte alltid lätt att se sina egna framgångar. Jag blir lätt frustrerad och stressad och då kommer ledsenheten.

söndag 7 februari 2010

Se en massa saker som jag borde sett tidigare

När jag började hos min nuvarande arbetsgivare så tänkte jag att jag skulle stanna fem år. Jag skulle lära mig allt jag kunde och sedan söka mig andra vägar i livet.

När fem år hade gått tyckte jag inte att jag hade lärt mig tillräckligt. Mitt yrkesliv så långt hade varit en enda lång, rutinbaserad och galet stressig sträcka. Jag sa till mig själv att jag skulle stanna ett litet tag till och nu verkligen försöka se till att lära mig så mycket som möjligt.

Här sitter jag nu, ytterligare tre år senare, och tycker inte att jag har kommit så mycket längre. Varför?

Ja, för det första börjar jag se att det jag trodde var möjligt inte alls är möjligt - om jag inte väljer att göra det på min fritid (vilket jag absolut inte har lust till!). För det andra så har jag upptäckt att jag befinner mig i en miljö som inte alls stimulerar och uppmuntrar på det sätt som jag trodde att den skulle göra. För det tredje börjar jag inse att jag har suttit och väntat och trott på en förändring, som inte kommer att ske, åtminstone inte under de närmsta tio åren - och vem har tid att vänta så länge?. Jag är helt enkelt på fel plats i den yrkesmässiga tillvaron.

Se de svårigheter jag har att ta mig igenom

Jag pendlar i tankarna, allt ifrån att känna mig stark och fullkomligt övertygad om vad jag vill till att känna mig liten, ynklig och totalt misslyckad (mina kolleger vet säkert bättre än vad jag gör).

Jag försöker ha ett mantra inom mig: "Jag är klok, jag kan ta till mig kunskap, med rätt information kan jag lära mig nya saker."

Det kan låta som självklarheter men jag inser att mina år hos min nuvarande arbetsgivare har fått mig att tro annorlunda. Trots att jag har uttryckt saker som att "jag kan känna mig dum och totalt okunnig på det här stället" så har jag inte riktigt förstått innebörden av mina ord fullt ut.

När en god vän till mig sa upp sig från den arbetsplats som hon relativt nyligen blivit anställd på och bytte till annan arbetsgivare yttrade hon följande ord: "Jag är en klok och intelligent kvinna. Varje dag när jag kliver in på det där stället så känner jag mig dum och totalt okunnig. Om jag stannar kvar där kommer jag snart att tro att jag är det". När hon yttrade detta så gick det upp ett ljus för mig och jag insåg att jag också måste ta mig ifrån min arbetsgivare.

Jag har varit såå nära att bara säga upp mig vid ett flertal tillfällen, men det är som att det alltid är någonting annat som tar över (rädslan?) och jag säger till mig själv att jag kan inte gå innan jag vet vad jag ska gå till. NU vill jag verkligen vidare. NU måste jag se till att det blir verklighet. Jag försöker aktivt ta reda på olika utvägar och jag försöker hitta mitt kall här i livet.

fredag 5 februari 2010

Komma över gammal rädsla och betingningar

Jag fortsätter att dra mina tarot-kort. Idag vaknade jag tidigt med en spänning och olustkänsla i kroppen. Jag är rädd. Jag vet inte vad som kommer att hända idag och hur mitt mejl kommer att mottas men jag vägrar ta emot mer och jag vägrar att se mig som något offer. Jag känner att jag måste använda mig av mina affirmationer som jag fick av M-B:

- Jag stannar alltid kvar och reder upp problem.
- Jag sätter tydliga gränser.
- Jag litar fullkomligt på att universum hjälper mig när jag behöver.
- När jag uttrycker mina sanna känslor tycker människor om mig.

Tarot-kortet idag och beskrivningen av det kändes som vanligt väldigt träffande och jag fastnar för vissa saker i beskrivningen av symboliken i kortet och tolkningen av kortet. Jag skriver inte hela beskrivningen utan bara vissa utvalda delar

XI LUSTAN

Nyckelord: Lejonet, passion; mångsidig kreativitet, talanger; styrka; integrering av animala energier; att komma över gammal rädsla och gamla betingningar.

...

Kortet åskådliggör gudomlig berusning, gudomlig extas, gudomligt vansinne. Kvinnan tycks varar berusad. Även lejonet flammar av lusta. Hans sju huvuden är de av en ängel, ett helgon, en poet, en äktenskapsbrytare, en djärv man, en satyr, och en "lejon-orm". De symboliserar olika aspekter och synsätt vilka nu förenas och smälter samman till en enda orgiastisk upplevelse. De är oberoende av moral och begränsande förnuft. De energiformer som uttrycks här kommer från en arketypisk, skapande Ordning.

Det inre djuret kan inte tämjas eller integreras genom kamp och undertryckande, utan bara genom bejakande och underkastelse.

Härigenom vinner du styrka som hjälper dig att komma över gammal rädsla och begränsande reaktionsmönster. Detta representeras av knäppta händer och helgonansikten som anas svagt i bakgrunden.

...

Bara när lustan avsmakas och avnjuts till fullo avslöjar den sin värdefulla, kreativa potential. Bara då kan den förstås och bli ett hjälpmedel i din egen utveckling mot medvetenhet. Vägen mot ljuset går genom mörkret i alla dess former.

Vad kortet antyder: Om du är redoa att acceptera allt du finner inom dig själv kommer du att kunna gå igenom allt med en djup känslighet, uppmärksamhet, kärlek och förståelse.

Vad kortet frågar: Vilka områden i ditt liv skulle du vilja leva ut mer fullständigt? Vad har i det förflutna hindrat dig från att göra det? Är du redo att ta itu med detta på nytt?

Vad kortet råder: Ta in allt med större uppmärksamhet. Ofta upplever vi känslor som kärlek, sorgsenhet, smärta, raseri eller rädsla som hinder bara för att vi aldrig lärt oss att använda dem som potentiell energi.

Affirmation: Jag njuter av att leva helt och fullt.

torsdag 4 februari 2010

Skriva mejl till min kollega

Nu har jag gjort det! Det som jag har gått och mått illa över ända sedan i måndags. Jag har skrivit ett mejl till min kollega M (som jag tycker utöver härskarteknik mot mig och som jag nu har fått nog av). Det blev kanske inte lika ilsket och upprört som det var tänkt från början, men nu är det i alla fall gjort.

Bra jobbat gumman, du gjorde det! *kramar om mig själv*

Gå steg III av Ayur Veda-utbildningen

Jag älskar att lära mig nytt. Jag tycker att det har varit en ynnest att få gå dessa Ayur Veda-kurser. Jag har lärt mig så mycket om mig själv, och jag har lärt mig så mycket genom andra.

Det här kurstillfället har jag tyvärr varit något splittrad. Trots att jag har försökt att vara närvarande i nuet har tankarna vandrat iväg till mitt jobb och den utmaning som jag har där. Jag är inte van att stå upp för mig själv, och när kollegan som bjuder mig denna utmaning dessutom beter sig på ett sätt som inte är riktigt sunt (skulle nog vilja kalla det för härskarteknik - fast förmodligen inte en medveten sådan) så har jag haft svårt att släppa det som har fått mig att må så fruktansvärt illa. Måndagens möte med henne resulterade att jag fick ringa min terapeut för att ha en telefonkonsultation med henne. Rädslan är en väldigt stark känsla!

Nåväl, ett avbrott i arbetet och lite distans till min kollega i form av en underbar Ayur Veda-kurs har resulterat i att jag har hittat - om inte det dirketa lugnet - så i alla fall en framkomlig väg. Jag har bestämt mig för att jag måste reda ut saker innan jag tar mig vidare i livet, det är en gåva som jag måste ge mig själv.

Nu har jag gått de tre stegen av AV-kursen som handlar om självvård. Visserligen kan jag fortsätta att bara ta hand om mig själv, men om jag väljer att fortsätta att gå kurser så har jag möjlighet att jobba med detta. Vill jag det? Känns det som någonting jag skulle kunna göra?

söndag 31 januari 2010

Se min yngsta son utvecklas

Den här helgen har W gått skidskola (slalom) och han har varit såå duktig. När vi stressade och något sena (som vanligt) kom till den första träffen sa han med gråten i rösten: "Vi måste väl inte åka ända upp till toppen?"

Nu när dag två av kursen är över har han hunnit med flera åk - och de allra flesta av dem ända uppifrån toppen. Ibland blir framstegen större än man själv vågar tro. När han stod där i den bitande kylan med darrande underläpp på lördagsmorgonen hade han nog själv aldrig kunnat ana att han på söndag eftermiddag skulle säga: "Tänk att jag var så rädd att åka uppifrån toppen, nu tycker jag inte att det är någonting alls. Och vet du mamma, liften som jag förut var så rädd för att jätterolig att åka i. Du borde prova!"

tisdag 26 januari 2010

Prova nya saker

Idag tog jag bilen klockan sex på morgonen och åkte över till min kk och hade lite morgonsex. Det funkar ju riktigt bra nu när han bor så nära mig.Tog en dusch efteråt och åkte sedan hem till barnen. Syndiga, syndiga jag. Men ack så trevligt och mysigt! Känns som att livet behöver innehålla lite roliga och spännande saker. Jobbet är rena rama öken så det övriga livet måste innehålla något roligt - och det här var verkligen roligt. Kände mig som en busig tonåring när jag mötte alla människor som var på väg till jobbet eller ut för att rasta hunden. Tänk om de hade vetat!

lördag 23 januari 2010

Inte hjälpa det ...

... men när jag går in på FB och läser "alla andras" sidor känns det som att de lever ett betydligt intressantare liv med fler vänner, resor och fikatillfällen än vad jag gör och jag känner mig mer ensam än någonsin.

torsdag 21 januari 2010

Tycka att det är mycket nu

Man brukar säga att man får de läxor man behöver lära sig genom att universum sänder oss människor och situationer som ger oss tillfällen att öva på det som känns svårt . Jag vet sedan tidigare att jag är konflikträdd och dålig på att stå upp för mig själv. Det är väl därför:

- Jag har träffat en kk som ifrågasätter mina val ibland.
- Jag har fått en kollega som beter sig väldigt okollegialt mot mig.
- Jag har fått sängar som är alldeles för hårda och som jag därför vill lämna tillbaka men där butiken förhalar det hela och inte är så serviceinriktade.

Ja, ja, jag försöker. Men fan vad jobbigt det är!

Men det hade ju å andra sidan kunnat vara mycket värre ...

lördag 16 januari 2010

Vara så arg, så arg, så arg ...

... så arg, så arg, så arg.

Ja, jag är riktigt arg! Jag är till och med riktigt heligt förbannad på min kollega M och det sätt hon beter sig på. Jag är lika riktigt heligt förbannad på min chef som låter det fortgå. Jag är också heligt förbannad på mig själv, som inte värderar mig själv högre utan låter människor bete sig så här illa mot mig.

Fan vad arg jag är! :-)

torsdag 14 januari 2010

Hitta inspiration där jag minst anar det

Pratade med en kille idag, Fredrik K, som jag känner sedan några år tillbaka, vi har bland annat varit med i samma affärsnätverk. Att träffa honom är som att hamna mitt i en mänsklig virvelvind: intensiv, entusiasmerande och full av idéer. Jag berättade för honom om min lust att söka mig vidare och kanske också hitta en annan inriktigt i mitt arbetsliv.

Han berättade en mycket intressant historia om sin svågers sons flickvän (eller hur det nu var!) som miste sitt jobb i höstas och som redan dagen efter hade ett nytt jobb på grund av sitt nätverkande i sociala medier. Mycket spännande historia - helt sann dessutom!

Genom vårt samtalande så fick han mig att börja tänka på ett annat sätt kring mina egna nätverk och hur jag kan använda mig av dem i mitt sökande efter en ny karriär. Dessutom, medan vi satt där och pratade så dök det plötsligt upp andra saker som han tänkt på och det visade sig att hans idéer inte låg så långt bort från mina egna och ... ja, tankarna började snurra på mig. Kanske kanske det har kan vara början på något nytt, något som ska föra mig mot nya mål i livet. Det känns som att jag i alla fall fick lite början till fart i det maskineri som har stått rätt stilla ett tag nu eftersom jag inte riktigt vet i vilken ände jag ska börja. Det kanske är nu det så sakta börjar - vägen mot det nya?

Den som lever får se!

söndag 10 januari 2010

Bli så j-vla inspirerad!


Lyckades inte beskära bilden tyvärr.

Ännu ett program från BBC har ingått i min dags tv-tablå - Mary Queen of Shops. Vilket kanonprogram! Jag kan inte med ord beskriva hur inspirerad jag blir av denna kvinna, jag kan bara hoppas att jag kan komma ihåg den här känslan som jag har inom mig och bygga vidare på den: stark, målmedveten, inspirerad och ett riktig jävlar anamma.

Att se Mary Portas fara fram, målmedvetet och kraftfullt är som att få en vitamininjektion insprutad rikt in i ... jag vet inte vad. Hon kan säkert av några uppfattas som allt för målmedveten och kanske lite kall, men jag ser en kvinna som har känslor och mycket empati men som inte låter sig ledas från vägen mot målet.

Jag gillar också det hon jobbar med och jag skulle gärna syssla med någonting som liknar det hon håller på med - få butiker att tänka om, tänka nytt och hitta sin målgrupp. Även om just mode och design inte är mitt kunskapsområde så kan jag se hur hennes sätt att jobba skulle passa mig och det sätt jag vill jobba: gräv där du stå, utveckla dig själv och din verksamhet, hitta dina starka sidor.
Dessutom klär hon sig så jäkla snyggt.

Skaffa mig en ny garderob


Jag sitter och tittar på programmet 10 years younger på BBC Lifestyle. (Det handlar om att uppdatera människors utseende och stil så att de ser 10 år yngre ut. Ja, ibland får de visserligen ta till operationer och tandimplantat för att bättra på resultatet - idag handlar det t.ex. om en kvinna som knappt har några egna tänder och som har gått ner så mycket i vikt att hon har fått en massa överskottshud - men den förändring som jag är mest intresserad av är den nya garderoben.) När programledaren pratar med dagens offer får hon mig att tänka till och formulera en önskan för mig själv: "Jag önskar mig en garderob som bättre avspeglar den jag är/vill vara."

Utan min gode vän Q som då och då gör ett nedslag i min verklighet och som hjälper mig uppdatera min stil hade jag nog varit betydligt mer "tantig" än jag redan är. Jag har en syn på mig själv och vad jag tror att jag få vara som inte stämmer överens med den jag vill vara. Jag tror bestämt att jag måste uppdatera min garderob OCH synen på mig själv.

lördag 9 januari 2010

fredag 8 januari 2010

Prokrastinera

prokrastinera (av latin procra´stino, av pro- och cra´stinus 'hörande till morgondagen'), uppskjuta till morgondagen, en annan dag eller en senare tidpunkt; fördröja.
(Saxat från NE:s hemsida)

När jag för några år sedan läste amerikanska böcker om konsten att organisera och få saker gjorda lärde jag mig ett nytt ord, procrastinate. Ett mycket bra och användbart ord. Idag har jag upptäckt att ordet även finns på svenska.

Även om jag vet sedan tidigare att jag är rätt bra på att prokrastinera så har jag under min tid med Ma börjat förstå exakt hur bra jag är på att skjuta upp saker eller sätta igång med andra saker än just det jag vill/bör/måste. Man kan sammanfatta det som att det finns utrymme för förbättring. Ma har redan sett till att jag har fått mycket mer gjort än vad jag skulle ha lyckats åstadkomma på egen hand men nu vill jag bli ännu bättre!

onsdag 6 januari 2010

Drabbas av abstinens

Att leva varannan veckas-liv har sina sidor. Varje byte kräver sin omställning. Jag sörjer det jag "lämnar" och ser fram emot det som kommer. Varje vecka. Undrar om man någonsin vänjer sig?

tisdag 5 januari 2010

Sexa ut det gamla och in det nya

Min nyårshelg har varit helt fantasisk: lugn, harmonisk och skön! Och då menar jag skön på många sätt och vis. Jag och Ma har promenerat ute i det vackra vintervädret (stilla snöande, många minusgrader och knarrande snö), badat bastu, lagat god mat, pussats och kramats, och framförallt haft helt underbart sex.

Jag citerar min mysige gode vän och kk: "Just när man trodde att det inte kunde bli bättre så överraskar du mig och visar att vi kunde ta det till en nivå till."