Det bästa som har hänt när jag träffade Ma är att han tvingar mig att ta mig igenom saker som jag tycker är jobbiga. Han gör det inte alltid medvetet - även om det också händer - men hans envishet och enträgenhet (som jag uppfattar det som) får mig gång på gång att ta klivet ut ur säkerhetszonen och igenom det obehagliga. Idag fick han mig t.ex. att ringa ett telefonsamtal, som utifrån sett inte verkar vara någonting särskilt, men som för mig kändes både jobbig och obehaglig.
Ett litet steg i taget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar