När jag började hos min nuvarande arbetsgivare så tänkte jag att jag skulle stanna fem år. Jag skulle lära mig allt jag kunde och sedan söka mig andra vägar i livet.
När fem år hade gått tyckte jag inte att jag hade lärt mig tillräckligt. Mitt yrkesliv så långt hade varit en enda lång, rutinbaserad och galet stressig sträcka. Jag sa till mig själv att jag skulle stanna ett litet tag till och nu verkligen försöka se till att lära mig så mycket som möjligt.
Här sitter jag nu, ytterligare tre år senare, och tycker inte att jag har kommit så mycket längre. Varför?
Ja, för det första börjar jag se att det jag trodde var möjligt inte alls är möjligt - om jag inte väljer att göra det på min fritid (vilket jag absolut inte har lust till!). För det andra så har jag upptäckt att jag befinner mig i en miljö som inte alls stimulerar och uppmuntrar på det sätt som jag trodde att den skulle göra. För det tredje börjar jag inse att jag har suttit och väntat och trott på en förändring, som inte kommer att ske, åtminstone inte under de närmsta tio åren - och vem har tid att vänta så länge?. Jag är helt enkelt på fel plats i den yrkesmässiga tillvaron.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar