Jag älskar att lära mig nytt. Jag tycker att det har varit en ynnest att få gå dessa Ayur Veda-kurser. Jag har lärt mig så mycket om mig själv, och jag har lärt mig så mycket genom andra.
Det här kurstillfället har jag tyvärr varit något splittrad. Trots att jag har försökt att vara närvarande i nuet har tankarna vandrat iväg till mitt jobb och den utmaning som jag har där. Jag är inte van att stå upp för mig själv, och när kollegan som bjuder mig denna utmaning dessutom beter sig på ett sätt som inte är riktigt sunt (skulle nog vilja kalla det för härskarteknik - fast förmodligen inte en medveten sådan) så har jag haft svårt att släppa det som har fått mig att må så fruktansvärt illa. Måndagens möte med henne resulterade att jag fick ringa min terapeut för att ha en telefonkonsultation med henne. Rädslan är en väldigt stark känsla!
Nåväl, ett avbrott i arbetet och lite distans till min kollega i form av en underbar Ayur Veda-kurs har resulterat i att jag har hittat - om inte det dirketa lugnet - så i alla fall en framkomlig väg. Jag har bestämt mig för att jag måste reda ut saker innan jag tar mig vidare i livet, det är en gåva som jag måste ge mig själv.
Nu har jag gått de tre stegen av AV-kursen som handlar om självvård. Visserligen kan jag fortsätta att bara ta hand om mig själv, men om jag väljer att fortsätta att gå kurser så har jag möjlighet att jobba med detta. Vill jag det? Känns det som någonting jag skulle kunna göra?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar