Den här helgen har W gått skidskola (slalom) och han har varit såå duktig. När vi stressade och något sena (som vanligt) kom till den första träffen sa han med gråten i rösten: "Vi måste väl inte åka ända upp till toppen?"
Nu när dag två av kursen är över har han hunnit med flera åk - och de allra flesta av dem ända uppifrån toppen. Ibland blir framstegen större än man själv vågar tro. När han stod där i den bitande kylan med darrande underläpp på lördagsmorgonen hade han nog själv aldrig kunnat ana att han på söndag eftermiddag skulle säga: "Tänk att jag var så rädd att åka uppifrån toppen, nu tycker jag inte att det är någonting alls. Och vet du mamma, liften som jag förut var så rädd för att jätterolig att åka i. Du borde prova!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar