Vara en del av problemet

Dr. Phil brukar fråga: "Are you a part of the problem, or are you a part of the solution?" Den frågan tåls att fundera på. Är jag en del av problemet eller är jag en del av lösningen? Idag erkänner jag att jag är en del av problemet.

Min morgon började bra, jag kände mig positiv och glad när jag kom till jobbet, jag utbytte lite tankar med min gode kollega Blu och kände att livet var på topp. Jag fick till och med kommentarer av Ma att jag lät glad när jag pratade med honom i telefonen (han vet ju, och har ju märkt på mig att jag har varit påverkad av någonting, särskilt den senaste veckan) så jag kunde inte annat än hålla med honom: Ja, jag är glad!

Nu har det gått några timmar. Humöret är inte längre på topp, trots att solen skiner och det är en strålande varm och vacker dag. Det har varit en del händelser här på jobbet som har gjort mig lite irriterad (för att uttrycka det milt). Inget av någon direkt allvarlig natur, men ändå, irriterad blir jag. Det är inte sakerna i sig som gör mig irriterad, det är det faktum att detta inte är nya saker, och det faktum att det är en del saker som visar hur olika synsätt jag och flera av mina kollegor/företaget har på hur saker och ting ska lösas. Ju mer vi pratar, desto mer irriterad blir jag. Kort och gott: jag tappar sugen!

När sugen väl är tappad så är jag inte rolig att vara i närheten av. Jag orkar inte ens försöka lätta upp stämningen. Jag längar bara bort, eller hem, eller någon annanstans. Jag är närvarande men ändå frånvarande, tankarna drar iväg någon helt annanstans. Jag blir en del av problemet istället för en del av lösningen. Jag orkar helt enkelt inte försöka göra det bättre, för det känns inte som att det är någon idé. Det är alldeles för många som redan har gett upp, som är cyniska och som redan tycker att de är mer eller mindre fulländade (även om de låtsas vara förändringsvilliga, eller kanske inte ens låtsas utan tror att de är förändringsvilliga) och nu tillhör jag också dem - ja, till viss del i alla fall - jag vill gärna tro att jag fortfarande är förändringsvillig - och då inte bara på låtsas. ;-)