Det känns som att en massa oro och sorg bubblar i mig. Jag försöker att förstå men är inte riktigt klar över vad det beror på. Handlar det om rädsla?
Det pågår så mycket runt omkring mig just nu: tankar på ett eventuellt nytt jobb, vad ska jag göra av alla mina ayur veda-kunskaper, mitt osociala liv, min nylackade bil som kommer att dra blickarna till sig (jag är inte van!), min ekonomi och tankarna om att jag inte är en tillräckligt bra - eller tillräckligt intressant - mamma, min oförmåga att stå på mig när jag behöver det, o.s.v, o.s.v.
Jag hatar att ha negativa tankar. Hatar. I grund och botten känner jag mig hoppfull och positiv men det är som att rädslan förlamar hjärna och jag kan inte ta mig ur den tornado av rädsla och negativism som suger fast mig. Jag tror att det i grund och botten handlar om tillit. Jag måste våga känna tillit till mig själv och till livet. Tillit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar