Nu har jag pratat med min chef. Reaktionen blev, låt oss säga, utebliven. Ja, eller nåt sånt. Inget: Nej, men vad tråkigt eller Oj, hur ska vi klara oss utan dig då eller Men grattis, vad roligt!
Men nu är det gjort.
Nästa steg blir att informera kollegorna. Jag har börjat med mina närmasta kollegor, därefter kommer steget till U, den som är ansvarig för oss redovisare, sedan kommer ag att informera resten.
måndag 31 maj 2010
Prata med min chef
Nu är det dags för steg 2: prata med chefen och berätta att jag ska sluta. Jag hoppas på hans förstående sida eftersom jag behöver gå parallellt med den tjej som ska gå på barnledighet. Eftersom beslutet från min nya arbetsgivare kom så sent innebär det att min uppsägningstid har förskjutits och det kan bli lite knivigt att få ihop det hela. Min kollega Blu tipsade mig att jag skulle begära att få gå ner i arbetstid så att jag kan jobba parallellt på båda ställena. Vi får se var det hela slutar.
Tyvärr var min chef på väg ut till kund. Han sa att jag kunde prata med honom samtidigt som han höll på packa ihop men jag sa att jag behövde få en halvtimma med honom någon gång under dagen (känns inte som ett bra upplägg att bara slänga ur sig sin uppsägning). Han tittade på mig och såg konfunderad ut: "Okej, jag har lite saker jag måste rensa upp då jag är tillbaka, men vi kanske kan ta det efter lunch, är du inne då?" Sagt och gjort, efter lunch får det bli.
Tyvärr var min chef på väg ut till kund. Han sa att jag kunde prata med honom samtidigt som han höll på packa ihop men jag sa att jag behövde få en halvtimma med honom någon gång under dagen (känns inte som ett bra upplägg att bara slänga ur sig sin uppsägning). Han tittade på mig och såg konfunderad ut: "Okej, jag har lite saker jag måste rensa upp då jag är tillbaka, men vi kanske kan ta det efter lunch, är du inne då?" Sagt och gjort, efter lunch får det bli.
fredag 28 maj 2010
Tacka ja till ett nytt jobb
Han sa att de skulle konferera nu på morgonen och sedan ta ett beslut. Han lovade att återkomma till mig, förmodligen före lunch.
Det hann gå till efter lunch. Jag försökte hålla mig lugn men hela tiden kände jag av de där fjärilarna i magen. När så telefonen slutligen ringde höll jag andan och Jaaa! de hade beslutat sig för att erbjuda mig tjänsten. (Jag skulle dessutom få högre lön än jag har nu. Även om det inte var ett absolut krav för mig - jag vet, jag är världens sämsta löneförhandlare - så blev det en bekräftelse på att de tror på mig.)
Även om jag är glad för att jag fått jobbet, så är jag minst lika glad - om inte gladare - för att jag faktiskt har vågat. Hurra för mig!
Det hann gå till efter lunch. Jag försökte hålla mig lugn men hela tiden kände jag av de där fjärilarna i magen. När så telefonen slutligen ringde höll jag andan och Jaaa! de hade beslutat sig för att erbjuda mig tjänsten. (Jag skulle dessutom få högre lön än jag har nu. Även om det inte var ett absolut krav för mig - jag vet, jag är världens sämsta löneförhandlare - så blev det en bekräftelse på att de tror på mig.)
Även om jag är glad för att jag fått jobbet, så är jag minst lika glad - om inte gladare - för att jag faktiskt har vågat. Hurra för mig!
Läsa dagens horoskop
Friday, May 28th, 2010 -- You may think about setting aside your normal concerns to take a risk at work today, but ultimately your common sense will probably prevail. Either way, you might wish you took the other path. If you decide to go for it, don't be disappointed with falling short of your goals. If you let an opportunity slip, don't be hard on yourself because more chances are on the way. Consider the current situation a practice run for the possibilities ahead.
Vänta på att få besked om det nya jobbet
Jag tog mod till mig och ringde den person som hade den första intervjun med mig för att fråga när de kunde tänkas ta beslut:
- Jaha, du träffade C i tisdags? Hoppas att du inte blivit avskräckt?
- Nej, inte alls, tvärtom, jag är jätteintresserad av jobbet.
Tydligen ska de ta beslut under förmiddagen idag. Fy tusan så nervös jag är, mina händer är alldeles iskalla.
- Jaha, du träffade C i tisdags? Hoppas att du inte blivit avskräckt?
- Nej, inte alls, tvärtom, jag är jätteintresserad av jobbet.
Tydligen ska de ta beslut under förmiddagen idag. Fy tusan så nervös jag är, mina händer är alldeles iskalla.
Går kurs i retorik
Å, så roligt jag hade igår! Å, så mycket jag lärde mig - både om konsten att tala OCH om mig själv! När jag har såna dagar som igår så känner jag hur otorligt roligt och spännande det är att leva just nu. Så här sa mitt horoskop:
Thursday, May 27th, 2010 -- Others may not see the change in you today, but you are quite aware of the difference. You are less interested in your security than you are in breaking out of old patterns. Normally, you might take tentative steps on a new journey until you felt comfortable. However, this time you want immediate results and may be willing to sacrifice your safety for a little excitement. Don't wait for something to occur in the future; make it happen now.
Så rätt!
Thursday, May 27th, 2010 -- Others may not see the change in you today, but you are quite aware of the difference. You are less interested in your security than you are in breaking out of old patterns. Normally, you might take tentative steps on a new journey until you felt comfortable. However, this time you want immediate results and may be willing to sacrifice your safety for a little excitement. Don't wait for something to occur in the future; make it happen now.
Så rätt!
onsdag 26 maj 2010
Önska mig
Snälla snälla OM det jobb jag har sökt inte är menat för mig, låt mig då få möjlighet till ett annat jobb, för detta ställe är inte för mig längre.
tisdag 25 maj 2010
Gå på en andra intervju och klara den bättre än den första
Idag var det dags för intervju nummer två. Den första intervjun var jag inte nöjd med. Den feedback jag fick av min f.d. kollega (som pratat med den person som intervjuat mig) stämde rätt bra överens med min egen känsla av hur jag tyckte att jag hade framställt mig själv, så idag bestämde jag mig för att inte vara rädd - det fick bära eller brista. Jag hade ju trots allt tagit mig till intervjuomgång två.
Hur gick det då? Visst hade jag kunnat svara bättre på vissa frågor, varit mer förberedd och så vidare, men med tanke på att jag inte har varit på så många intervjuer i mitt liv känner jag mig ändå nöjd. Jag vet inte om det räcker hela vägen fram men jag behöver i alla fall inte skämmas för mig själv.
OCH jag är en erfarenhet rikare.
Men nu hoppas jag att alla goda krafter är med mig och att jag får det här jobbet, för jag vill ha det.
Hur gick det då? Visst hade jag kunnat svara bättre på vissa frågor, varit mer förberedd och så vidare, men med tanke på att jag inte har varit på så många intervjuer i mitt liv känner jag mig ändå nöjd. Jag vet inte om det räcker hela vägen fram men jag behöver i alla fall inte skämmas för mig själv.
OCH jag är en erfarenhet rikare.
Men nu hoppas jag att alla goda krafter är med mig och att jag får det här jobbet, för jag vill ha det.
fredag 21 maj 2010
Ha fel ibland
Jag trodde inte att någon på jobbet (förutom redovisarna) skulle våga kommentera min nylackade bil. Tänk så fel jag hade.
måndag 17 maj 2010
Vara en del av problemet
Dr. Phil brukar fråga: "Are you a part of the problem, or are you a part of the solution?" Den frågan tåls att fundera på. Är jag en del av problemet eller är jag en del av lösningen? Idag erkänner jag att jag är en del av problemet.
Min morgon började bra, jag kände mig positiv och glad när jag kom till jobbet, jag utbytte lite tankar med min gode kollega Blu och kände att livet var på topp. Jag fick till och med kommentarer av Ma att jag lät glad när jag pratade med honom i telefonen (han vet ju, och har ju märkt på mig att jag har varit påverkad av någonting, särskilt den senaste veckan) så jag kunde inte annat än hålla med honom: Ja, jag är glad!
Nu har det gått några timmar. Humöret är inte längre på topp, trots att solen skiner och det är en strålande varm och vacker dag. Det har varit en del händelser här på jobbet som har gjort mig lite irriterad (för att uttrycka det milt). Inget av någon direkt allvarlig natur, men ändå, irriterad blir jag. Det är inte sakerna i sig som gör mig irriterad, det är det faktum att detta inte är nya saker, och det faktum att det är en del saker som visar hur olika synsätt jag och flera av mina kollegor/företaget har på hur saker och ting ska lösas. Ju mer vi pratar, desto mer irriterad blir jag. Kort och gott: jag tappar sugen!
När sugen väl är tappad så är jag inte rolig att vara i närheten av. Jag orkar inte ens försöka lätta upp stämningen. Jag längar bara bort, eller hem, eller någon annanstans. Jag är närvarande men ändå frånvarande, tankarna drar iväg någon helt annanstans. Jag blir en del av problemet istället för en del av lösningen. Jag orkar helt enkelt inte försöka göra det bättre, för det känns inte som att det är någon idé. Det är alldeles för många som redan har gett upp, som är cyniska och som redan tycker att de är mer eller mindre fulländade (även om de låtsas vara förändringsvilliga, eller kanske inte ens låtsas utan tror att de är förändringsvilliga) och nu tillhör jag också dem - ja, till viss del i alla fall - jag vill gärna tro att jag fortfarande är förändringsvillig - och då inte bara på låtsas. ;-)
Min morgon började bra, jag kände mig positiv och glad när jag kom till jobbet, jag utbytte lite tankar med min gode kollega Blu och kände att livet var på topp. Jag fick till och med kommentarer av Ma att jag lät glad när jag pratade med honom i telefonen (han vet ju, och har ju märkt på mig att jag har varit påverkad av någonting, särskilt den senaste veckan) så jag kunde inte annat än hålla med honom: Ja, jag är glad!
Nu har det gått några timmar. Humöret är inte längre på topp, trots att solen skiner och det är en strålande varm och vacker dag. Det har varit en del händelser här på jobbet som har gjort mig lite irriterad (för att uttrycka det milt). Inget av någon direkt allvarlig natur, men ändå, irriterad blir jag. Det är inte sakerna i sig som gör mig irriterad, det är det faktum att detta inte är nya saker, och det faktum att det är en del saker som visar hur olika synsätt jag och flera av mina kollegor/företaget har på hur saker och ting ska lösas. Ju mer vi pratar, desto mer irriterad blir jag. Kort och gott: jag tappar sugen!
När sugen väl är tappad så är jag inte rolig att vara i närheten av. Jag orkar inte ens försöka lätta upp stämningen. Jag längar bara bort, eller hem, eller någon annanstans. Jag är närvarande men ändå frånvarande, tankarna drar iväg någon helt annanstans. Jag blir en del av problemet istället för en del av lösningen. Jag orkar helt enkelt inte försöka göra det bättre, för det känns inte som att det är någon idé. Det är alldeles för många som redan har gett upp, som är cyniska och som redan tycker att de är mer eller mindre fulländade (även om de låtsas vara förändringsvilliga, eller kanske inte ens låtsas utan tror att de är förändringsvilliga) och nu tillhör jag också dem - ja, till viss del i alla fall - jag vill gärna tro att jag fortfarande är förändringsvillig - och då inte bara på låtsas. ;-)
Se tecknen på att jag måste lära mig tillit
Tecknen finns överallt, bara man vågar hålla ögonen öppna!
Skeptiker skulle nog säga att det bara är slumpen eller tillfälligheter, eller att jag är mottaglig för vissa saker just nu därför att jag är inställd på dem, ungefär som att man ser gravida magar överallt när man själv just fått veta att man är gravid. Visst kan det vara så! Men i min värld utesluter inte det ena det andra och jag tror att tecknen dyker upp överallt just nu därför att jag ska inse och förstå just det här - och jag behöver bli påmind mer än en gång för att poletten ska trilla ner - jag måste lära mig känna tillit!
Skeptiker skulle nog säga att det bara är slumpen eller tillfälligheter, eller att jag är mottaglig för vissa saker just nu därför att jag är inställd på dem, ungefär som att man ser gravida magar överallt när man själv just fått veta att man är gravid. Visst kan det vara så! Men i min värld utesluter inte det ena det andra och jag tror att tecknen dyker upp överallt just nu därför att jag ska inse och förstå just det här - och jag behöver bli påmind mer än en gång för att poletten ska trilla ner - jag måste lära mig känna tillit!
söndag 16 maj 2010
Känna mig orolig och tyngd
Det känns som att en massa oro och sorg bubblar i mig. Jag försöker att förstå men är inte riktigt klar över vad det beror på. Handlar det om rädsla?
Det pågår så mycket runt omkring mig just nu: tankar på ett eventuellt nytt jobb, vad ska jag göra av alla mina ayur veda-kunskaper, mitt osociala liv, min nylackade bil som kommer att dra blickarna till sig (jag är inte van!), min ekonomi och tankarna om att jag inte är en tillräckligt bra - eller tillräckligt intressant - mamma, min oförmåga att stå på mig när jag behöver det, o.s.v, o.s.v.
Jag hatar att ha negativa tankar. Hatar. I grund och botten känner jag mig hoppfull och positiv men det är som att rädslan förlamar hjärna och jag kan inte ta mig ur den tornado av rädsla och negativism som suger fast mig. Jag tror att det i grund och botten handlar om tillit. Jag måste våga känna tillit till mig själv och till livet. Tillit.
Det pågår så mycket runt omkring mig just nu: tankar på ett eventuellt nytt jobb, vad ska jag göra av alla mina ayur veda-kunskaper, mitt osociala liv, min nylackade bil som kommer att dra blickarna till sig (jag är inte van!), min ekonomi och tankarna om att jag inte är en tillräckligt bra - eller tillräckligt intressant - mamma, min oförmåga att stå på mig när jag behöver det, o.s.v, o.s.v.
Jag hatar att ha negativa tankar. Hatar. I grund och botten känner jag mig hoppfull och positiv men det är som att rädslan förlamar hjärna och jag kan inte ta mig ur den tornado av rädsla och negativism som suger fast mig. Jag tror att det i grund och botten handlar om tillit. Jag måste våga känna tillit till mig själv och till livet. Tillit.
måndag 10 maj 2010
Må dåligt av jobbet
Jag förstår inte att jag kan må så fruktansvärt dåligt av att vara här på jobbet! Det händer ingenting särskilt - ändå mår jag skit. Jag har svårt att koncentrera mig, tankarna flyger iväg åt alla möjliga håll och det är svårt att få någonting vettigt gjort. Jag blir bara mer och mer stressad när jag ser hur timmarna går; hur tusan ska jag förklara detta i min tidrapport?
Känna att något är på väg att hända
De senaste fyra dagarna har varit lärorika och omtumlande på flera sätt: onsdag kväll storseans med Terry Evans, min kollega Blu fick kontakt med andra sidan, torsdag till söndag steg 4 och 5 Ayur Veda-kurs. Någonting håller på att hända inom mig!
I morse när jag duschade föll jag i gråt när jag stod i duschen; det var ingen ledsam gråt, snarare en gråt av utmattning och kapitulering, tankarna gick till min farmor och till den kvinna som jag lärde känna under mina sista år tillsammans med pappa i det egna företaget (hon som kämpade så hårt mot sin sjukdom men som ändå fick lämna detta liv alldeles för tidigt). Båda har satt sina spår i mig och jag bär dem med mig i mitt hjärta, ibland känns det som att de vakar över mig. När jag åt frukost och drog dagens tarot-kort undrade jag för mig själv om det skulle märkas något i korten av de senaste dagarnas känslomässiga turbulens eller om jag skulle få ungefär samma kort som jag har fått den senaste tiden (jag har nästan börjat bli lite less på att hela tiden få samma kort, jag vet att det betyder att man har någonting att lära sig och att korten inte kommer att ge sig förrän du har tagit dig vidare, men ändå ...). När jag vänder kort och ser Tornet så är jag inte förvånad, bara något överrumplad, och jag känner hur händerna börjar darra lite lätt: långtgående inre förvandling; det gamla förstörs för att ge plats åt det nya; andlig förnyelse; självkännedom.
"Du befinner dig mitt i (eller precis på väg in i) en ytterst intensiv förvandlingsprocess. Vad om än förstörs eller skakas om i dig, renar dig och gler plats för något nytt. Tllåt det!
Är du redo att se dig själv och livet med nya ögon?
Iakttag dig själv i vardagslivet. Situationer kan förefalla att upprepa sig, men du kommer inte att upprepa gamla, begränsade, inskränkta beteendemönster."
Någonting nytt är på väg att hända med mig!
I morse när jag duschade föll jag i gråt när jag stod i duschen; det var ingen ledsam gråt, snarare en gråt av utmattning och kapitulering, tankarna gick till min farmor och till den kvinna som jag lärde känna under mina sista år tillsammans med pappa i det egna företaget (hon som kämpade så hårt mot sin sjukdom men som ändå fick lämna detta liv alldeles för tidigt). Båda har satt sina spår i mig och jag bär dem med mig i mitt hjärta, ibland känns det som att de vakar över mig. När jag åt frukost och drog dagens tarot-kort undrade jag för mig själv om det skulle märkas något i korten av de senaste dagarnas känslomässiga turbulens eller om jag skulle få ungefär samma kort som jag har fått den senaste tiden (jag har nästan börjat bli lite less på att hela tiden få samma kort, jag vet att det betyder att man har någonting att lära sig och att korten inte kommer att ge sig förrän du har tagit dig vidare, men ändå ...). När jag vänder kort och ser Tornet så är jag inte förvånad, bara något överrumplad, och jag känner hur händerna börjar darra lite lätt: långtgående inre förvandling; det gamla förstörs för att ge plats åt det nya; andlig förnyelse; självkännedom.
"Du befinner dig mitt i (eller precis på väg in i) en ytterst intensiv förvandlingsprocess. Vad om än förstörs eller skakas om i dig, renar dig och gler plats för något nytt. Tllåt det!
Är du redo att se dig själv och livet med nya ögon?
Iakttag dig själv i vardagslivet. Situationer kan förefalla att upprepa sig, men du kommer inte att upprepa gamla, begränsade, inskränkta beteendemönster."
Någonting nytt är på väg att hända med mig!
onsdag 5 maj 2010
Se vilken personlighetstyp jag är
Min gode vän Q tipsade mig om Personlighetstyper (Enneagram) och se! vad mycket nytt jag har att lära mig. Jag har inte riktigt full klart för mig vilken grundtyp jag är ännu, men jag tycker att det lutar väldigt mycket åt nummer 6. Här kan man läsa mer.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)