Mitt ex fyller år idag. Det har ingenting med den här posten att göra, jag skriver det bara som en liten notering.
W upptäckte i morse att han hade glömt sin ryggsäck hos M. De hade höstlov förra veckan så tanken på skolryggsäcken fanns inte när de packade för att åka till mig. W var dessutom hemma från skolan igår (krasslig) så därför noterade vi inte att ryggsäcken saknades förrän i morse. Jag skjutsade förbi W för att hämta ryggsäcken innan vi åkte vidare till skolan. Medan jag satt där i bilen och väntade och såg M:s Audi stå parkerad på uppfarten slog det mig att mitt ex numera är arbetslös. (Jag hoppas att det snabbt kommer att lösa sig med nytt jobb!) Jag funderade på hur han hanterar det hela och hur det hade känts att leva tillsammans med honom i det här läget. Medan jag satt där kände jag irritationen och frustrationen växa inom mig. Vad var det som hände med mig? Ingenting hade ju egentligen hänt, det var bara i mitt huvud och min kropp som saker händer och jag märkte hur jag fick kraftiga fysiska reaktioner av det jag tänkte på.
Det fick mig att börja fundera på det liv vi levt tillsammans och den uppdämda frustration som jag bär på i min kropp. Den är så otroligt påtaglig och märkbar och den blir så tydlig när jag tänker på vissa situationer som tidigare gjort mig frustrerad. Mitt ex är ingen dålig person, han är ingen elak person, han är ingen trög person - vi är bara olika, hanterar vissa saker olika. Efter att ha sett på Cesar "Mannen som talar med hundar" Millan igår skulle jag vilja säga att vi egentligen har olika energier.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar