... för de gåvor som jag får på min väg mot personlig utveckling. Men det är f-n inte lätt.
Mitt möte med terapeuten MajBritt i Stockholm i helgen har gett mig en välbehövlig spark i baken. Nu är det dags att sluta leka martyr och faktiskt göra det som jag är satt på denna jord att göra. Att skylla på min omgivning leder mig ingen vart och jag blir bara fast i självömkansträsket.
Allt det här har jag ju redan vetat och förstått, men ibland behöver man någon som knuffar på en och kanske också ger en och annan örfil (bildlig sådan) för att man ska vakna upp ur koman och övergå från tanke till handling.
Nu är det slut på ursäkter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar