Ibland säger man saker - gång på gång till och med - utan att man riktigt förstår vad det är man säger. Man slänger sig med fina ord och uttryck som låter bra och som är en slags sanning men som ändå inte blir någonting annat än fina ord därför att orden existerar bara i huvudet inte i resten av kroppen.
Så plötsligt en dag händer det något, och poletten trillar ner. Idag hände det.
Jag insåg på ett mer fysiskt sätt hur viktigt det är att omge sig med och umgås med rätt personer. Vissa människor får en verkligen att må bra medan andra planterar små oros- och obehagsfrön i en utan att man alltid förstår hur det går till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar