Besökte mitt ex igår eftersom W hade en del papper som behövde fyllas i efter första skoldagen. Mitt ex är fortfarande fin att se på men när vi pratar känner jag fort att det händer något i mig; jag blir irriterad och frustrerad. Irriterad när han är negativ. Irriterad på att han är "lös i kanterna" - bara flyter på, har svårt att vara tydlig, tar inga beslut. En del av hans beteende kan naturligtvis beror på att gamla mönster vaknar till liv när vi ses, men om jag ska vara ärlig (och det ska jag väl) så vet jag att det här är saker som jag har känt mig frustrerad över en lång, lång tid. Det här är den han är, eller i alla fall har varit.
Så många gånger som jag har försökt peppa honom, pusha honom, uppmuntra honom ... men jag orkar inte längre. Det är inte mitt ansvar, har faktiskt aldrig varit mitt ansvar även om jag har tagit på mig det, men nu är det upp till honom själv att ta tag i sitt liv, jobba på sin självkänsla, utvecklas. Jag hoppas att han kommer att ta chansen.
Jag vet i alla fall att jag kommer att göra det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar