Hela huset sover, utom jag. I morgon börjar jag jobba igen. Tre hela veckors semester har jag hunnit med. Underbart.
Detta är första gången på sju år (!) som jag har haft en lugn och sammanhängande semester - jag räknar inte den dag när jag åkte in till kontoret och vittjade posten - det känns ovant och helt fantastiskt om vartannat. Jag inser nu hur nära jag var ett sammanbrott för några år sedan. Att jobba så mycket som jag gjort under så lång tid (eller rättare sagt den stress jag har känt under alla år) är inte nyttigt för någon! Förändringen har tagit tid men nu känns det som att jag börjar närma mig en mer normal tillvaro igen.
Nu gäller det bara att lyckas vända dyngsrytmen också, gärna så smärtfritt som möjligt. Semestern har inneburit väldigt sena kvällar och långa sovmorgnar, men det är väl som det brukar vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar