Fundera på varför vissa läxor är så svåra att lära

Trots att jag vet vad jag behöver jobba med, trots att jag helt eller delvis utsätter mig för situationer där jag vet att jag behöver växa så är det som att lärandet går trögt och ibland tvivlar jag på att jag verkligen går framåt i min utveckling.. Den här artikeln om krafter som hindrar oss från att lära kändes rätt intressant i sammanhanget.

Söka nytt jobb

Alldeles nyss trillade det ned ett mejl från min f.d. kollega. Han tipsade mig om ett jobb som jag kan söka: ett ekonomjobb, vikariat på 1 år för en tjej som är mammaledig på ett dotterföretag till det företag där f.d. kollegan jobbar. Känns jättepirrigt när jag läser jobbeskrivningen men jag tänker mig att jag nog minsann skall kunna klara av det. F.d. kollega skulle tipsa HR-avdelnigen. Nu är det bara det stora jobbet kvar: författa en ansökan som är så intressant att de vill kalla mig på intervju!

Känna en spänd förväntan

Igår fick jag ett mejl av den kurskollega som jag hållt kontakten med sedan förra kursen. Jag blir så glad när jag läser att hon också ska gå fortsättningen nu i maj.

Jag gillar henne, Mia från Skåne. Hon inspirerar mig. Vi har liknande erfarenheter av en jobbsituation som känns omöjlig, men vi har olika sätt att tackla det på: hon är tydlig Vata, jag en tydlig Pitta, det märks.

Bara två veckor kvar. Det pirrar.

Tänka att jag känner mig så ledsen idag

Jag hör två av mina kollegor prata i rummet bredvid. Det gör mig ledsen. Inte av den anledning som man kan tro, inte alls, däremot gör deras samtal att jag känner mig förvirrad, villrådig - och ledsen: vad ska jag göra av min framtid? Har alla bestämt sig för att vända mig ryggen? Ska jag försöka ta mig en plats igen, eller? Jag önskar att någon kunde ge mig ett svar, en vägledning, peka och visa riktningen så att jag slapp känna det så här.

Ett samtal från vän och kund MaWa gör att det lättar lite. Vi bestämmer att vi ska ses, prata framtid, boka in den "kurs" i ekonomi som jag ska hålla för henne. Hon ger mig kraft, idéer och jag känner möjligheter poppa upp. Det kommer att bli bra. Det gäller bara att lära sig läxan och ta sig vidare. Det kommer att bli bra!

Känna hur känslorna pendlar

Efter två ett och halvt dygn med rejäl uppförsbacke vaknade jag i morse med en spirande positiv känsla i kroppen. Illamående från gårdagen var borta och livet kändes rätt bra - trots allt. I eftermiddag har vi haft ett möte med en kund och helt plötsligt är jag tillbaka på botten igen, inte på grund av kunden utan på grund av det min kollega säger och berättar, eller som i det här fallet, inte säger och berättar - förrän nu, vill säga. Hur f-n ska jag orka motivera mig själv till att jobba vidare och hålla humöret uppe?

Köpa mig själv lite materiell lycka

Åt lunch med min kollega idag. Hon ville kolla in en butik innan vi gick tillbaka till jobbet så jag hängde med. Resultat blev två nya ringar som jag gav mig själv i present. Fina.

Vara tydlig

Jag måste bli tydligare - både mot mig själv och mot andra.

Måste.

Bära på en sorg och en rädsla ...

... som jag inte vågar dela med någon annan. Jag försöker hålla mig stark men ibland så gör känslan mig förlamad och jag vill bara dra mig undan från världen.

Känna mig ledsen över

Ma har varit orolig för sin pappa en längre tid. Förra veckan fick hans pappa en förklaring men samtidigt ett väldigt tråkigt besked - Parkinson.

Känna mig glad över

Har fått två resor upp till Kåbalis denna vår tillsammans med grabbarna tack vare Ma som sett till att vi kommit oss iväg. Både gångerna hade vi supertur med vädret.

S har fått tillbaka lusten att åka skidor och både han och W längtar redan till nästa vinter!

Göra saker som är jobbiga

Det bästa som har hänt när jag träffade Ma är att han tvingar mig att ta mig igenom saker som jag tycker är jobbiga. Han gör det inte alltid medvetet - även om det också händer - men hans envishet och enträgenhet (som jag uppfattar det som) får mig gång på gång att ta klivet ut ur säkerhetszonen och igenom det obehagliga. Idag fick han mig t.ex. att ringa ett telefonsamtal, som utifrån sett inte verkar vara någonting särskilt, men som för mig kändes både jobbig och obehaglig.

Ett litet steg i taget.

Läsa om 7 steg till ett roligare jobb

När jag läser boken om Livskarriär av Nina Jansdotter och Kristina Borglund så får jag aha-upplevelse på aha-upplevelse. Jag ser hur jag kan agera annorlunda och hur jag framöver ska göra för att försöka leta mig fram till det jobb jag vill ha.

Jag får också uppslag till hur jag skulle kunna agera annorlunda på mitt nuvarande jobb. Men lika snabbt som jag tänker på möjligheten lika snabbt kommer tanken "Vill jag?". Sanningen är att jag är ganska trött på min chef och några av mina kollegor, jag är trött på den tröga organisationen och avsaknaden av entusiasm. Jag ser att jag skulle kunna ändra mitt beteende och därigenom kanske kunna ändra på vissa saker, men jag tycker att vår organisation är trög och fyrkantig, den innehåller inte de element som jag vill ha på min arbetsplats så därför undrar jag om jag egentligen inte slösar min energi på fel saker om jag försöker ändra min arbetsplats istället för att söka mig dit där mina egenskaper och talanger får en bättre grogrund att kunna växa och utveklas i.

Fira påsk med mina barn

Middagen hemma hos pappa och U gick bra även om det kändes lite pirrigt. Lillebror M bidrog med sitt lättsamma sätt till en avslappnad stämning och han och Ma verkade komma bra överens. Men när lillebror frågar Ma hur gammal han är och sedan utbrister: "Åhå, Åsa har hittat ett riktigt lammkött!" så blev jag lite orolig, och nu när jag tänker på det ser jag bara sonen S blick när han tittade från M och Ma och sedan på mig. Jag vet inte inte vad den blicken sa, men bekväm kände jag mig inte. Vi har inte pratat så mycket om att Ma och jag har ett förhållande, jag har mer refererat till honom som en kompis - mest för att jag är orolig för vad barnen ska tycka om att jag har ihop det med någon. Det hade varit så mycket bekvämare för mig om exet hade träffat någon först, men nu är det som det är. Jag försöker att vara öppen med barnen men jag har haft lite svårt att prata om det här så i mångt och mycket kan man väl säga att jag är en riktig fegskit.

Igår var vi, d.v.s.barnen jag och Ma, till Kåbdalis och åkte slalom. Vi hade kanontur med vädret, solen sken från en klarblå himmel och det var några plusgrader varmt. Underbart. Jag försöker dock vara försiktig och inte pussa eller pilla på Ma i barnens närhet. Jag träffade min frisörkompis A där. Det lustiga är att jag har tänkt på henne och dagen innan igår tänkte jag att jag skulle höra av mig till henne för att höra om hon var sugen på en lunch. Även om vi inte umgås så känner jag att jag vill veta hur hon mår och om livet känns gott för henne. Jag noterar ju på FB att hon har många vänner och verkar leva ett rikt liv med fester och resor, fast om jag förstod henne rätt så är hon singel just nu. Hon sa att hon också hade tänkt på mig så det var kanske inte någon slump att vi träffades där och då. Vi sa i alla fall att vi skulle försöka ta en lunch rätt snart.

Praktisera "calm assertive energi"

Ikväll ska vi på middag hos pappa och U. Min bror M med familj är uppe på besök från Göteborg. Ma kommer också att följa med. Jag är skitnervös - av många olika anledningar - och det märks både i mitt beteende och hur jag mår. För att stärka mig själv tittar jag på min idol, Cesar Millan, på dvd.

Nu ska jag gå ut och ta en promenad och meditera. Jag ska affirmera och intala mig själv att jag ska praktiersera lugn och tydlig energi, det som Cesar ber alla hundägare göra från det de kliver upp på morgonen till de går i säng. Det fungerar nog inte bara på hundar, jag tror att det fungerar för mig också, i min relation till andra människor.

Känna en önskan att förändras

Här en länk om förändring.

Klara mig själv

Jag är så bra på att vara ensam. Jag har inga problem med att vara själv. Faktum är att jag nästan klarar mig bäst när jag är själv. Mina problem dyker upp när jag ska gnuggas mot andra människor. Det är då min dåliga självkänsla kommer i dagen, det är då jag backar, tvekar kring mina egna önskningar och behov, det är då jag blir liten.

Min kk tvingar mig ut ur min säkerhetszon. Ibland är det fruktansvärt jobbigt och jag vill bara fly, men det är ju det jag redan är så bra på - undvikande - och nu är det dags att bli bra på någonting annat.

..

"Do the work. And that is the difference between becoming a real woman and just an aging female—because some women just age. Some women just get older, and they don't get any better. That's a line from Maya Angelou who said, 'Don't just be an aging female—learn to be a real woman.'"