Ha många tankar i huvudet

Just nu funderar jag på följande saker:

- Den Ayurveda-kurs som jag gick i början på denna vecka har gett mig mycket nytt att tänka på.
- Min relation till min kk M (kk och kk? vår relation är betydligt mer än bara ett sexuellt utbyte så kk-förhållande är nog egentligen inte rätt definition). Hur mycket positivt han ger mig men hur rädd jag är för att bli "beroende" av honom. Hur viktigt jag känner att det är att vi tar en dag i taget och njuter av det vi ger varandra.
- Mitt förhållande till min "fulhet". För det mesta bryr jag mig inte men så ibland så gör jag en störtdykning ner i självömkansträsket (fast det har blivit mycket mycket bättre och händer inte lika ofta som förr, acceptans?)
- Min rädsla och ångest för att möta mitt gamla liv (svägerska, svärföräldrar) och hur jag ska lära mig att förhålla mig till dem.
- Den frustration som jag bär inom mig både vad gäller min relation till mitt ex och till min arbetsplats.
- Min framtida yrkeskarriär.
- Min ekonomi.
- Önskan att göra en resa tillsammans med min pappa och (kanske) med äldste sonen. Skulle vara så roligt att åka till södra Spanien, hyra bil och åka runt och titta lite och kanske kanske inspirera sonen lite till att ta tag i sina spanska-studier.

Gilla när mina barn vet att uttrycka sig

S gillar inte att diska. Visst, måste han så måste han, man han gillar det inte. Ikväll när vi hade ätit färdigt frågade han:

- Vad ska jag göra av tallriken?

- Skrapa och sköj av den och ställ den sen på diskbänen.

- Åååå!

- Vad klagar du över, du behöver ju inte diska?

- Nej, jag har märkt det kära mamma, det känns som att du visar att du älskar mig när jag slipper diska.

- Jasså (kan inte hålla mig för skratt), men vet du, jag älskar dig även om jag tvingar dig att diska ibland.

- Kanske det, men det känns inte så.

Notera mina framgångar

Elisabeth Gummesson säger i sin bok att det är viktigt att kika lite bakåt ibland för att se vad man faktiskt redan har lagt vid sina fötter, annars är det lätt att glömma bort sina framsteg. Ikväll har jag ägnat mig åt lite reflektion. Även om jag har mycket kvar att jobba med kan jag faktiskt se att jag har gjort framsteg. Jag ger mig själv en välbehövlig kram och säger: Bra jobbat tjejen, fortsätt så här.

Se sambandet mellan perfektionism och dålig sjävlkänsla

Läser just nu boken Good enough av Elisabeth Gummesson. Intressant. Det finns en del saker att fundera på. Jag har inte sett mig själv som en perfektionist, men jag inser att jag är det - inom vissa områden - och att det till stor del hänger ihop med dålig självkänsla. När omgivningens tyckande och uppskattning blir viktigare än mina egna åsikter, och mina val och mitt välmåeden blir avhängig omgivningens reaktioner så handlar det väldigt mycket om dålig självkänsla.

Vara en fullblodsegoist

Pojkarna kom till mig igår. Första gången sedan resan till Göteborg strax efter midsommar. Ja, de har ju ätit hos mig några gånger, men nu ska de bo hos mig en vecka. De har inte bott hos mig sedan strax före sommarlovet.

Det känns ovant, och lite pirrigt. Tänk vad snabbt man hinna lägga sig till med egna vanor. Samtidigt som jag försöker att inte bete mig "annorlunda" så känner jag att jag är lite spänd.

Jag inser att jag måste börja kliva upp tidigare på morgnarna. Jag är inte van att behöva dela toalett med två andra, jag är inte van att behöva passa upp någon annan än mig själv. Så snabbt har jag hunnit bli en fullblodsegoist.

Det är bara att vänja sig av med det.