Sakta, sakta känner jag hur vardagen, det högre tempot och kraven återvänder. Sommaren och semestern är en underbar tid då vi låter kraven lätta (jag ignorerar kraven på perfekt sommarkropp, ljumma grillkvällar, picknickar och andra måsten som vi ställer på oss själva) och livet saktar ner. Vi intar en mer öppen attityd, sänker axlarna och låter livet komma till oss i den takt det behagar.
Jag älskar den här tiden på året. Det är då jag hinner tänka tankar hela vägen ut, fundera på livet och titta på mig själva ur ett annat perspektiv. Det är då jag hinner drömma om hur jag vill att mitt liv ska se ut - om jag får välja.
Jag har haft en jättefin sommar - den är inte slut än men vardagen börjar så smått tränga sig på - och jag kan titta tillbaka på en sommar som fick en lite oväntad vändning. Visserligen fick jag gå in och jobba på min semester - igen - men mitt möte med Ma har gjort gott för själen. Jag har blivit så totalt överöst med kärlek från en människa som jag har känt i knappt en och en halv månad. Jag har haft underbart sex och jag har skrattat. Vem trodde detta när jag flyttade ut den första helgen i april.
Jag mår gott, jag har mått gott hela våren och sommaren - jag har visserligen haft mörka tankar och en del djupa dalar - men grundkänslan har varit starkt positiv. Jag är tacksam för det, tacksam för att livet visar mig att det finns möjligheter, tacksam för att jag har mod och förstånd att se det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar