Jag längtar efter att målaren ska bli klar i min lägenhet - av flera anledningar. Dels börjar jag vara less på att leva i kartong, dels har det inträffat saker som gör att jag börjar få lite creepy känsla över det hela.
I fredags fick jag ett sms:
"Hej jag måste bara säga att du är otroligt läcker trevlig helg hällsningar målaren"
Först trodde jag att det var någon som skämtade med mig men det visade sig att det faktiskt var målaren som varit i min lägenhet hela vecka som skickat det.
Okej, tack för komplimangen.
När jag sen fick en fråga om jag var ledig svarade jag vänligt men bestämt att nej det är jag inte, jag går igenom skilsmässa just nu och är inte intresserad av någonting.
På lördag hörde han av sig igen och skrev att han skämdes för att han hade frågat och undrade om han skulle våga komma på måndag.
Det kändes ju lite bättre, han verkar ju i alla fall ha ett samvete och förmåga att förstå att han kanske passerat en gräns.
Om det var en ärligt menad komplimang och du inte är någon skummis så är du välkommen på måndag att göra klart.
Nu har jag fått två stycken sms på förmiddagen:
"Hejsan glömde fråga om fondväggen i hallen är den väggen som hatthyllan är på (du är jättesnygg)"
"Hej snygging du vet vad jag tycker om dig men det verkar inte vara besvarat så jag ska inte skriva mer men du har ju mitt nummer kram målaren"
Jag kommer att vara på min vakt, och om han inte lägger av nu så kommer jag att ta ett snack med honom och säga att jag kommer att prata med hans arbetsgivare.
Fan, hade han inte kunnat nöja sig med det första sms:et och sedan lägga av där. Då hade jag ju i alla fall kunnat tycka att det var en trevlig komplimang. Nu känns allt bara väldigt läskigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar