Har jag någonsin mått så här dåligt förut i mitt liv? Det kanske jag har, jag minns inte. Människan har ju en otroligt förmåga att glömma bort det obehagliga. Det enda som brukar hända är att kroppen minns känslan och kommer ihåg den när den dyker upp igen.
Jag vet inte vad som är jobbigast, mina egna skuldkänslor, min ångest eller omgivningens spekulationer och deras sorg.
Jag känner bara att jag skulle vilja kliva in ett mörkt rum, lägga mig i fosterställning, sova och vakna igen när känslan har gått över, när kraften har kommit tillbaka igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar