Hålla med

“The only courage you ever need is to live your heart's desire.”

— Oprah

Så sant, men också, så svårt.

Hålla mitt första Ayurveda-föredrag

Igår hade jag mitt första föredrag. Det gick bra, riktigt bra faktiskt. Trots att jag mestadels sköt från höften. Känner mig nöjd.

Nå känslomässiga genombrott

Hallelulja!

Längta efter att få göra en resa

Yngste sonen och jag har pratat om att göra en resa tillsammans. Jag ska verkligen jobba för att den blir av. Det största hindret/utmaningen är naturligtvis pengar, men jag ska verkligen se till att resan blir av.

Till och med Tarot-läggningen pratade om en resa, och på den beskrivning hon gav och det hon "såg" så tror jag att det handlade om den resa som W och jag pratat om.

Rome, here we come!

Märka att kroppsminne fungerar även när det gäller sex

Efter ett och ett halvt år med mycket kärlek och sex märker jag att min kropp har börjat lära sig känna igen och också snabbare reagera på beröring. Även om jag i huvudet kan vara långt borta från tankar på sex är det som att kroppen hjälper mig att skifta fokus när beröringen kommer, om jag låter den göra det - och det är lättare att låta den göra det när man vet att belöningen är stor.

Bara hålla med

Blu rekommenderade en kvinna till mig som jag köpte en Tarot-läggning av. Mycket intressant att läsa!

Hon avslutar den flera sidor långa läggningen med följande ord: "Mina kommentarer om hela läggningen är att du är inne i en stor förändringsperiod i ditt liv. Det kommer bli berg- och dalbana i inre och yttre upplevelser."

Det stämmer verkligen. Verkligen! Jag har aldrig varit med om dess like. Från att ha levt och haft ett liv utan större svängningar har mitt liv helt plötsligt fått väldigt höga toppar och väldigt djupa dalar. Jag försöker att lära mig leva med det. Att tillåta mig att känna glädje när jag är på toppen (svårt!)och att också tillåta mig att må dåligt när jag är på botten (jag vet ju att det vänder). Jag har mycket kvar att lära, men jag märker att det går framåt.

Vara rädd för att drabbas av något ont

Jag har fått chansen till ett välbetalt jobb med utvecklingsmöjligheter. När jag hör folk säga att det kan hända att mitt vikariat blir något mer permanent så blir jag rädd. Jag vill ju inte göra det här! Jag tycker inte om det. I alla fall inte den del som är min egentliga tjänst. Den delen tycker jag inte alls om! Den är tråkigt helt enkelt, jag brinner inte för den, den ger mig ingen tillfredsställelse, ingen energi. Den bara tar energi. Tråkig. Blä.

Jag inser det nu, egentligen har jag väl insett det rätt länge, men det har blivit än mer tydligt nu: det är inte det här jag vill hålla på med. Men samtidigt som jag tänker tanken, säger det högt, eller som nu, skriver ner det: Jag vill inte göra det här! så blir jag rädd. Tänk om någon straffar mig för det här. Tänk om någon tycker att jag är för stolt, högmodig och bortskämd som inte fattar att jag har fått en jättefint chans och därför vill ge mig en "läxa" när jag säger att jag inte vill det här.

Samtidigt som jag blir rädd för att dra på mig någon slags "förbannelse" försöker jag tänka: Min uppgift här i livet är inte det här, det finns en annan plan för mig.

Nu gäller det bara att försöka hitta den.

Innan jag hinner drabbas av någon förbannelse.

Konstatera att jag MÅSTE hitta något annat att göra

Sitter på kurs och konstaterar: Jag tycker inte om det här. Jag vill göra något annat!!

Känna delar av förlamningen släppa

Pratade i telefon med min "Ayurveda-ledare" L igår. Hon behövde inte säga så mycket, det räckte med att hon fanns där i andra änden, medan jag pratade. Ju mer jag pratade desto mer gick det upp för mig: det har knappt gått fyra månader sedan jag lämnade mitt gamla jobb och började på mitt nya. Fyra månader. Inte mer! Ändå ställer jag krav på mig själv som att jag redan skulle ha landat efter nio år av stress, redan vara expert på allt som är nytt för mig på mitt nya jobb (för att inte tala om alla andra krav jag har på mig själv). Inte undra på att jag är trött och stressad och drabbas av panik.

Ha sån jobbångest

Jag vet inte vad det är som händer med mig. Har sån ångest så det liknar ingenting jag tidigare varit med om. Känns som att jag skulle vilja kasta in handduken flera gånger per dag.

Ändå. Jag kämpar på, försöker ta en sak i taget och hoppas att den här förlamande känslan ska gå över.

Ta första trevande steget

I fredags möte med Blu och hennes dotter. Intressant, spännande och inspirerande. Det kändes som att vi redan var på banan och att det mer handlade om hur vi skulle sälja in oss och hur vi skulle sälja in oss och hur mycket vi ska ta betalt.

Är skitnervös emellanåt, men framförallt nyfiken och spänd på vad detta ska leda till för oss alla tre.

Skriva några minnesanteckningar

- Massage hos Sari. Gång 1: förlösande, prat om det förgångna. Gång 2: framtid, spännande projekt för Sari, varför har vi kommit in i varandras liv?
- Kiropraktor Kari-Anne
- Blu mejlat över svar som hon fått på Tarot-läggning. Häftig läsning om hennes planer, den man som ska stötta henne osv.
- Vän E nått ett genombrott vad gäller separation, avhysning osv? Hennes nya relation har gett en del nya insikter.
- Min relation med M har gett mig utmaningar, kärlek och personlig utveckling. Jobbigt emellanåt, underbart emellanåt, men framförallt utvecklande.
- Mycket utbyte med ayurveda-vän. Olika och samtidigt så lika. Trots olika liv och erfarenheter så delar vi samma upplevelser. Vi är kanske inte så ensamma och annorlunda som vi tror? Hennes fina Axi har en stor roll i tillvaron. Hur länge ska hon finnas med oss?
- Lunch med UGL-vän LL. Kort och intensivt men som vanligt inspirerande. Hon tyckte jag skulle satsa på ett liv som företagare och hon såg mig som en verklig konsult. Dessutom öppnade hon en dörr till ett eventuellt samarbete. Blev oerhört glad och smickrad.
- Träff med 2 vänner som jag lärt känna från min alternativa arbetsplats hos min förra arbetsgivare. Jag sa jag ev skulle starta eget. M blev glad och sa att hon gärna skulle anlita mig. Vi får se.
- Träffat fd kund där jag ställt fråga om ev samarbete. Han blev eld och lågor.
- Lunchat med ännu en fd kund eftersom jag sett att de söker folk. Mkt givande samtal. Visserligen behöver de någon rätt snart, men kanske jag skulle kunna göra något konsultuppdrag.

Undra vart livet är på väg med mig

Så lite tid, så mycket jag vill göra och hinna med.

Tre och en halv månad in på det nya jobbet och jag hämtar andan en liten stund. Så mycket har hänt, så mycket pågår och så många alternativa vägar har börjat uppenbara sig för mig. Hur kommer de kommande 10 månaderna på vikariatet gå? Det är ingen lätt resa jag har framför mig. Vad ska jag göra av de möjligheter och erbjudanden som uppenbarar sig för mig?

Bli drogtestad för första gången i mitt liv

På min nya arbetsplats har man slumpvisa drogtester. Utandningsprov, kissprov, plomberade vattenkranar och blå vätska i toalettstolen (den del förstod jag inte, men det fyller väl någon funktion det också) var allt nytt för mig. Utandningsprovet gick bra, nu är det bara att vänta ett par veckor för att se om kissprovet också var ok.

Undrar om de kan upptäcka sexmissbruk den här vägen?

Påbörja nedräkningen

Nu rör det sig bara om ett par dagar, ja nästan bara om timmar, tills dess jag får gå ut härifrån och stänga dörren bakom mig. Så skönt! Visserligen börjar det med en två veckor lång(!) semester innan jag slutar officiellt, men jag räknar nog ändå morgondagen som min sista dag. Efter det kommer jag bara att komma tillbaka för att lämna eller hämta något, göra klart, lämna nycklar, få ett tjänstgöringsintyg eller göra något annat som jag har missat därför att jag inte har fått några instruktioner eller avslutningssamtal med min chef. Allt är som vanligt med andra ord, trots en arbetsplats med 18 anställda (ja, för att inte tala om de totalt 1500 som ingår i företaget): Du är ensam!

De senaste veckorna har varit som att löpa gatlopp. Jag fattar inte vart dagarna har tagit vägen. En period klev jag upp klockan fem, klev in genom dörrarna på jobbet just före sex, jobbade till tolv eller strax efter, slängde i mig lunch, rusade iväg till min nya arbetsplats för att få introduktion (människor, uppgifter, dokument att förhålla sig till i en aldrig sinande ström) i tre fyra timmar, därefter tillbaka till min gamla arbetsplats för att göra ytterligare några timmar innan jag på kvällskvisten och med överfylld hjärna stupade i säng för att orka med ännu en dag. Min hjärna har känts som ett överkokt kålhuvud och jag hoppas vid gud att introduktionen har landat någonstans i de vindlande hjärngångarna och att det ska vara möjligt att plocka fram informationen när jag behöver den, för en sak kan jag lova, det kommer inte att vara någon picknick den dag jag kliver in på mitt nya jobb.

Ändå har jag bestämt mig för att välja att lita till att universums lagar kommer att jobba till min fördel. Det som behöver hända kommer att hända och saker kommer att utveckla sig på det sätt det bäst behöver för att jag ska utvecklas. Jag hoppas bara att jag lyckas hitta ett lugn och en balans som gör att jag klarar av stressen och pressen under tiden.

Inte med ord beskriva ...

... hur otroligt glad jag är över att snart på lämna detta ställe. Min chef visar gång på gång vilken chef han (inte) är! Idag är jag så arg. *Grrr*

Jag försöker hålla mig lugn och inte rusa in i något som jag kommer att få ångra sedan. Jag önskar jag kunde skriva att jag skulle slå näven i bordet eller rusa in till chefen och säga honom några väl valda ord, men nej, sån är inte jag. Om jag kommer göra någonting som jag kommer att ångra så är det att jag kommer att tacka ja till saker som jag redan från början bestämt mig för att säga nej till. Inte särskilt skärmmande med andra ord, men det ställer till ett j-kla h-lvete för mig och det vill jag INTE. Hör du det nu (vänder mig till mig själv): INTE!

Känna mig oerhört stressad

Min kollega Blu bråkar på mig: "Jag förstår inte vad du håller på med? Varför ska du ta på dig ansvaret och göra saker som du inte ens tidigare har fått rätt förutsättningar för att klara bara bara för att du ska sluta. Ansvaret är inte ditt! Du är inte betald för att göra det jobbet!"

Hon har så rätt den kloka Blu och jag är oerhört tacksam för att hon sparkar mig lite i baken och ser till att jag håller rätt kurs och fokus. Jag känner nämligen hur stressnivåerna börjat nå farliga höjder i kroppen igen. Förra veckan tog jag en adrenaldam-behandling för att hjälpa kroppen att stressa ned och frågan är om jag inte måste ta en till, för jag mår inte bra. Jag behöver verkligen lära mig att hitta lugnet inom mig även när det är stökigt runt omkring. Jag försöker ta till mig meditationstekniker, men ännu är jag inte riktigt i mål.

Helgen som var tog M med mig till Piteå på en hotellövernattning: "Du behöver varva ned och komma ifrån." Precis! Tyvärr lyckades jag inte hitta det totala lugnet (lite besviken över min oförmåga är jag allt) men det kändes ändå bra. Idag läser jag följande i mitt horoskop:

Tuesday, Jun 8th, 2010 -- You are increasingly being drawn out into the public eye, whether you like it or not. Actually, you might even feel as if you have been catapulted out from behind your protective wall. Although the adrenaline shooting through your body could be causing anxiety, you can learn to make yourself calmer by taking time to meditate or exercise. You probably won't be able to easily change the external events, but you can change the way you handle stress.

Än en gång har horoskopet stämt så himla bra! Hur är det möjligt?

Vara på väg mot någonting nytt

Igår kväll skickade chefen ut ett mejl där han informerade mina kollegor om mitt beslut att sluta. Det känns pirrigt! Men samtidigt känns det så oerhört skönt att faktiskt ha tagit beslutet. I dagens horoskop läser jag följande:

Tuesday, Jun 1st, 2010 -- It's challenging for you to coordinate your natural desire for security with your current career goals. You may need to risk some of your apparent safety in order to make progress at work. But feeling vulnerable is not as scary as the thought of missing a once-in-a-lifetime opportunity. Even if the future doesn't turn out quite as rosy as it now looks, you'll never forgive yourself if you don't give it your best shot.

Så sant, så sant!

Säga upp mig

Nu har jag pratat med min chef. Reaktionen blev, låt oss säga, utebliven. Ja, eller nåt sånt. Inget: Nej, men vad tråkigt eller Oj, hur ska vi klara oss utan dig då eller Men grattis, vad roligt!

Men nu är det gjort.

Nästa steg blir att informera kollegorna. Jag har börjat med mina närmasta kollegor, därefter kommer steget till U, den som är ansvarig för oss redovisare, sedan kommer ag att informera resten.

Prata med min chef

Nu är det dags för steg 2: prata med chefen och berätta att jag ska sluta. Jag hoppas på hans förstående sida eftersom jag behöver gå parallellt med den tjej som ska gå på barnledighet. Eftersom beslutet från min nya arbetsgivare kom så sent innebär det att min uppsägningstid har förskjutits och det kan bli lite knivigt att få ihop det hela. Min kollega Blu tipsade mig att jag skulle begära att få gå ner i arbetstid så att jag kan jobba parallellt på båda ställena. Vi får se var det hela slutar.

Tyvärr var min chef på väg ut till kund. Han sa att jag kunde prata med honom samtidigt som han höll på packa ihop men jag sa att jag behövde få en halvtimma med honom någon gång under dagen (känns inte som ett bra upplägg att bara slänga ur sig sin uppsägning). Han tittade på mig och såg konfunderad ut: "Okej, jag har lite saker jag måste rensa upp då jag är tillbaka, men vi kanske kan ta det efter lunch, är du inne då?" Sagt och gjort, efter lunch får det bli.