Hålla mitt första Ayurveda-föredrag

Igår hade jag mitt första föredrag. Det gick bra, riktigt bra faktiskt. Trots att jag mestadels sköt från höften. Känner mig nöjd.

Nå känslomässiga genombrott

Hallelulja!

Längta efter att få göra en resa

Yngste sonen och jag har pratat om att göra en resa tillsammans. Jag ska verkligen jobba för att den blir av. Det största hindret/utmaningen är naturligtvis pengar, men jag ska verkligen se till att resan blir av.

Till och med Tarot-läggningen pratade om en resa, och på den beskrivning hon gav och det hon "såg" så tror jag att det handlade om den resa som W och jag pratat om.

Rome, here we come!

Märka att kroppsminne fungerar även när det gäller sex

Efter ett och ett halvt år med mycket kärlek och sex märker jag att min kropp har börjat lära sig känna igen och också snabbare reagera på beröring. Även om jag i huvudet kan vara långt borta från tankar på sex är det som att kroppen hjälper mig att skifta fokus när beröringen kommer, om jag låter den göra det - och det är lättare att låta den göra det när man vet att belöningen är stor.

Bara hålla med

Blu rekommenderade en kvinna till mig som jag köpte en Tarot-läggning av. Mycket intressant att läsa!

Hon avslutar den flera sidor långa läggningen med följande ord: "Mina kommentarer om hela läggningen är att du är inne i en stor förändringsperiod i ditt liv. Det kommer bli berg- och dalbana i inre och yttre upplevelser."

Det stämmer verkligen. Verkligen! Jag har aldrig varit med om dess like. Från att ha levt och haft ett liv utan större svängningar har mitt liv helt plötsligt fått väldigt höga toppar och väldigt djupa dalar. Jag försöker att lära mig leva med det. Att tillåta mig att känna glädje när jag är på toppen (svårt!)och att också tillåta mig att må dåligt när jag är på botten (jag vet ju att det vänder). Jag har mycket kvar att lära, men jag märker att det går framåt.

Vara rädd för att drabbas av något ont

Jag har fått chansen till ett välbetalt jobb med utvecklingsmöjligheter. När jag hör folk säga att det kan hända att mitt vikariat blir något mer permanent så blir jag rädd. Jag vill ju inte göra det här! Jag tycker inte om det. I alla fall inte den del som är min egentliga tjänst. Den delen tycker jag inte alls om! Den är tråkigt helt enkelt, jag brinner inte för den, den ger mig ingen tillfredsställelse, ingen energi. Den bara tar energi. Tråkig. Blä.

Jag inser det nu, egentligen har jag väl insett det rätt länge, men det har blivit än mer tydligt nu: det är inte det här jag vill hålla på med. Men samtidigt som jag tänker tanken, säger det högt, eller som nu, skriver ner det: Jag vill inte göra det här! så blir jag rädd. Tänk om någon straffar mig för det här. Tänk om någon tycker att jag är för stolt, högmodig och bortskämd som inte fattar att jag har fått en jättefint chans och därför vill ge mig en "läxa" när jag säger att jag inte vill det här.

Samtidigt som jag blir rädd för att dra på mig någon slags "förbannelse" försöker jag tänka: Min uppgift här i livet är inte det här, det finns en annan plan för mig.

Nu gäller det bara att försöka hitta den.

Innan jag hinner drabbas av någon förbannelse.

Konstatera att jag MÅSTE hitta något annat att göra

Sitter på kurs och konstaterar: Jag tycker inte om det här. Jag vill göra något annat!!

Känna delar av förlamningen släppa

Pratade i telefon med min "Ayurveda-ledare" L igår. Hon behövde inte säga så mycket, det räckte med att hon fanns där i andra änden, medan jag pratade. Ju mer jag pratade desto mer gick det upp för mig: det har knappt gått fyra månader sedan jag lämnade mitt gamla jobb och började på mitt nya. Fyra månader. Inte mer! Ändå ställer jag krav på mig själv som att jag redan skulle ha landat efter nio år av stress, redan vara expert på allt som är nytt för mig på mitt nya jobb (för att inte tala om alla andra krav jag har på mig själv). Inte undra på att jag är trött och stressad och drabbas av panik.

Ha sån jobbångest

Jag vet inte vad det är som händer med mig. Har sån ångest så det liknar ingenting jag tidigare varit med om. Känns som att jag skulle vilja kasta in handduken flera gånger per dag.

Ändå. Jag kämpar på, försöker ta en sak i taget och hoppas att den här förlamande känslan ska gå över.

Ta första trevande steget

I fredags möte med Blu och hennes dotter. Intressant, spännande och inspirerande. Det kändes som att vi redan var på banan och att det mer handlade om hur vi skulle sälja in oss och hur vi skulle sälja in oss och hur mycket vi ska ta betalt.

Är skitnervös emellanåt, men framförallt nyfiken och spänd på vad detta ska leda till för oss alla tre.

Skriva några minnesanteckningar

- Massage hos Sari. Gång 1: förlösande, prat om det förgångna. Gång 2: framtid, spännande projekt för Sari, varför har vi kommit in i varandras liv?
- Kiropraktor Kari-Anne
- Blu mejlat över svar som hon fått på Tarot-läggning. Häftig läsning om hennes planer, den man som ska stötta henne osv.
- Vän E nått ett genombrott vad gäller separation, avhysning osv? Hennes nya relation har gett en del nya insikter.
- Min relation med M har gett mig utmaningar, kärlek och personlig utveckling. Jobbigt emellanåt, underbart emellanåt, men framförallt utvecklande.
- Mycket utbyte med ayurveda-vän. Olika och samtidigt så lika. Trots olika liv och erfarenheter så delar vi samma upplevelser. Vi är kanske inte så ensamma och annorlunda som vi tror? Hennes fina Axi har en stor roll i tillvaron. Hur länge ska hon finnas med oss?
- Lunch med UGL-vän LL. Kort och intensivt men som vanligt inspirerande. Hon tyckte jag skulle satsa på ett liv som företagare och hon såg mig som en verklig konsult. Dessutom öppnade hon en dörr till ett eventuellt samarbete. Blev oerhört glad och smickrad.
- Träff med 2 vänner som jag lärt känna från min alternativa arbetsplats hos min förra arbetsgivare. Jag sa jag ev skulle starta eget. M blev glad och sa att hon gärna skulle anlita mig. Vi får se.
- Träffat fd kund där jag ställt fråga om ev samarbete. Han blev eld och lågor.
- Lunchat med ännu en fd kund eftersom jag sett att de söker folk. Mkt givande samtal. Visserligen behöver de någon rätt snart, men kanske jag skulle kunna göra något konsultuppdrag.

Undra vart livet är på väg med mig

Så lite tid, så mycket jag vill göra och hinna med.

Tre och en halv månad in på det nya jobbet och jag hämtar andan en liten stund. Så mycket har hänt, så mycket pågår och så många alternativa vägar har börjat uppenbara sig för mig. Hur kommer de kommande 10 månaderna på vikariatet gå? Det är ingen lätt resa jag har framför mig. Vad ska jag göra av de möjligheter och erbjudanden som uppenbarar sig för mig?