Kanske är det för att det är den tid det är på året, jultid, som ju handlar mycket om familjen och relationer, som har gjort att jag har hamnat i en känslomässig svacka. Det känns som att en stor del av min tid upptas av tankar på barnen, exmannen och det liv som varit. Att jag kallar det för svacka beror på att tankarna är av de mer sorgsna och negativa slaget. Jag tycker inte om när jag blir martyr, men ibland är det som att det inte går att värja sig.
Jag märker ändå att det har hänt mycket med mig i min personliga utveckling. Jag försöker vända de negativa tankarna till mer positiva och väljer att inte stanna kvar i martyrkänslan allt för länge. Trots allt så är jag ju rätt nöjd med livet och känner mig oerhört priviligerad. Det gäller bara att komma ihåg det när sinnet vill förmörkas.
Jultid är för mig ett avslut av det år som har varit. Jag saktar in, tittat tillbaka och sjunker in i mig själv, ibland med en känsla av att jag inte har hängt med. Var det inte nyss året började? Vart har tiden tagit vägen?
När det nya året närmar sig brukar tankarna på allt det nya som jag vill ska hända ta över. Då lämnar jag det gamla bakom mig och siktar framåt. Det ljus som väntar runt hörnet brukar hjälpa till och sinnet brukar lätta.
Den här gången tar vi inte bara farväl av ett år, 2009, vi lämnar även ett decennium bakom oss. Tänk vad fort tiden går! Jag ser fram emot nya spännande tider och nya erfarenheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar