Jag grubblar, alldeles för mycket och alldeles för ofta. Det är inte bra. Jag fick rådet av en person: "Sluta fundera så förbaskat mycket. Lev istället."
Han har rätt. Livet blir inte bättre eller lättare för att jag grubblar. Det får mig snarare att frukta nästa steg eftersom jag har hunnit tänka ut så många olika alternativa scenarier.
Just nu upptas mina tankar av en vänskap som för några år sedan fick ett abrupt slut men som nu är på väg att återupptas. Frågan är inte om jag vill eller inte, jag vill, men jag oroar mig för att jag ska ta på mig en skuldbörda för att vänskapen bröts. Något som jag inte är villig att göra!
Idag hittade jag den här länken och då slog det mig att jag faktiskt har hängett mig åt negativt katastroftänkande istället för att försöka ha en positiv attityd.
Jag har en mycket god vän som försöker peppa mig i alla lägen. Jag tänker tacksamt på henne varje gång jag känner modet svikta. Hon inger mig både hopp och styrka.
Igår kväll träffade jag en annan god vän som sa en del insiktsfulla saker angående vänskapen som fick ett abrupt slut och jag kände mig stärkt när jag cyklade hemåt i den sena natten.
Fina, fina vänner. Det är lycka det!
Idag är det ännu en underbar dag, något mer molnigt än igår men jag tror baske mig att det är varmare idag. Tji fick jag!(läs gårdagens inlägg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar