Likgiltig och blasé

Jag har ingen ork eller lust just nu. Inget händer på relationsfronten, allt har återgått till det vanliga, det vill säga att det är lugnt, men så särskilt upplyftande och roligt är det inte. Möte idag igen. Jag vet inte om jag har något att säga. Jag känner mig rätt likgiltig och väldigt oföretagsam just nu. Jag önskar att någon annan kunde agera lok ett tag. Jag inser att det är lite för mycket att hoppas på.

Julen närmar sig. Jag koncentrerar mig på barnen, att de ska ha det bra. Det får räcka just nu.

Jag är förbannad!

Jag blir boven i dramat och M får sympatier för att han är så passiv.

Enligt min mening är att inte handla också en handling, men eftersom jag är mer utåtagerande är det jag som får "skulden". Jag kan inte ändra på andra, bara på mig själv. Det här är tydligen ännu en sak som jag måste lära mig och utvecklas av (obs. ironi). Tungt.